Den obehagliga barnkammaren är borta

 
Till vänster; barnkammaren före ombyggnad. Till höger; rummet har blivit större efter att väggen har flyttats.

Tänk dig en liten skrubb med smutsigt snedtak. På golvet ligger en gulnad linoleummatta med svarta skarvar som reser sig så att mattan glipar. De en gång så fina 1950-talstapeterna har stora rivsår och där sängen har stått finns ett flottigt avtryck från någon annans hårbotten. Skulle du vilja lägga ditt barn i det rummet? Nej, inte vi heller.

 
Till vänster; det lilla fönstret omgärdades av en ilsken fondtapet. Till höger; det lilla fönstret är ersatt av ett större och fondtapeten är utbytt mot ett vänligare mönster, en originaltapet från 1950-talet köpt på Tapetorama.

På ena kortsidan fanns en fondtapet med ett ilsket mönster i svart, grönt, rosa, rött, blått och gult som kastade mig tillbaka till barndomens feberdrömmar. Burrrrr!

Innan vår son flyttade in från spjälsängen i föräldrasovrummet till den här barnkammaren gjorde vi därför en quick-fix då tapeterna målades över och mattan togs bort. Under den trasiga mattan från 1950-talet fanns en fin brun  linoleummatta från 1920-talet. Eller fin och fin – mönstret var fint men den var hårt sliten och full av färgfläckar så tyvärr gick den inte att rädda. Vi sparade en snutt av vardera matta i de två garderoberna som ett minne i alla fall, medan trägolvet målades.

Björn byggde en fantastiskt mysig säng med lådor och hyllor under snedtaket och så fungerade den pyttelilla barnkammaren några år.

Ombyggnad på gång! Barnkammarens vägg har rivits och ska flyttas för att ge rummet några extra kvadratmeter.

Efter några år kom en lillasyster och snart kände hela familjen behov av två rymliga barnrum. Vi började planera för den stora ombyggnaden av övervåningen som jag skrivit om förr. Barnkammarens vägg mot hallen revs och en ny byggdes upp som gjorde golvytan nästan dubbelt så stor.

Taffligt men illustrativt bildmontage av barnkammaren före ombyggnaden. Under den gulnade, från början grågröna linoleummattan låg en äldre, brunmönstrad linoleummatta.

Efter ombyggnaden. Den platsbyggda sängen kunde bevaras, precis som garderoben till höger. Hyllorna till vänster, bakom flodhästen, döljs av en tygdörr för att skapa en lugn helhet.

I helgen målade jag de sista rörsnuttarna till radiatorn och nu är allt klart! Nu är det här treåriga Nellas rum medan sexåriga Milton har ett nytt rum bredvid. Inredningen och kulörerna leder tankarna till 1950-talet, i sin snällaste, mest barnvänliga skepnad.

“Kökslekväggen” är klädd med okantade brädor, vilket ger medvetet oregelbundna skarvar. Brädorna har synliga spikskallar. Väggen är målad med en egenblandad ljusgrön linoljefärg.

Golvet är målat med linoljefärg från Ottosson, kulör “grågrön”. Väggen bakom hyllorna är klädda med ohyvlade brädor, målade med vit, matt linoljefärg. Dörren som leder till hallen är en skafferidörr inköpt på Blocket. Ett tips för den som behöver en smalare dörr än standard!

Om att ta upp nya fönster

Östra fasaden före ombyggnaden, våren 2014.

Östra fasaden efter ombyggnaden, sommaren 2014.

Halva övervåningen i vårt hus bestod av en pytte-, pytteliten barnkammare, en onödigt stor hall och en slarvigt utnyttjad skrubb. När huset byggdes 1911 var den halvan bara en oinredd vind och sedan hade mellanväggarna byggts omkring 1950-1960-talet.

“-Slöseri med boyta!” tänkte vi och när vi var tillräckligt trötta på att ha minst ett barn sovandes i föräldrasovrummet, barnkläderna i kartonger och leksaker spridda över hela huset satte vi igång att bygga två rymliga barnrum.

Barnen måste förstås ha dagsljus på sina rum. Jag skissade på många lösningar för att slippa sätta igen och ta upp fönster, dels eftersom kostnaden skulle dra iväg, dels för att det bär emot i mitt antikvariehjärta att förändra utseendet på fasaden.

Men, men… En konsekvens av att ändra planlösningen på ett rationellt sätt blev att ändra fönstersättningen på östra gaveln.  Det lilla fönstret som satt i den lilla barnkammaren, sattes igen. Det stora fönstret som satt mitt på gaveln flyttades till vänster.

Vi hade tur och hittade ett gammalt fönster med samma mått och dimensioner på Blocket. Jag tror vi betalade 300 kr och då fick vi ytterligare ett fönster på köpet! En skvätt färg senare såg det identiskt ut med det vi redan hade. Och nog blev det skönare för ögat när fasaden plötsligt fick symmetri?

Östra fasaden under ombyggnaden, våren 2014.

Själva arbetet lejde vi bort till Gysinge Kulturbygg. Att såga upp timmerstommen är inget som varken jag eller maken ville ge oss på. Hålen sattes igen med en regelkonstruktion som isolerades med Feelingwood, en typ av miljövänlig träfiberisolering som tydligen är samma material som i blöjor!

Ett annat sätt hade kunna vara att sätta igen hålen med timmer men vi kunde inte prioritera den kostnaden.

Till sist kläddes “såren” med panel. Hantverkarna hade tänkt till och sparat gammal panel som blev över när de nya fönsteröppningarna gjordes. Den gamla panelen räckte till att täcka den lilla fönsteröppningen. Som jag älskar sådana eftertänksamma små återvinningsgärningar! Resterande kvadratmeter mellan fönstren kläddes med samma modell av dubbelfasspontad panel som de sågade upp själva. Lokalproducerat, alltså!

Rast i spökhuset

Det är Alla Helgonahelgen och för en gång skull planerade vi att inte planera något, utan bara vara hemma och ta det lugnt. Inte en enda spik är spikad, inte en skruv är skruvad, inte en bräda är kapad. Så skönt att inte låta restaureringen styra, utan vila, leka och fika lääänge!

Men nu är det söndag förmiddag och jag känner hur det kliar i händerna. Det där innanfönstret som står där lutat mot väggen till vänster behöver en omgång färg till, för att inte tala om de bruna dörrarna bakom ryggen på oss…

Dags att byta ut damvantarna mot arbetshandskar!

Sunkig wc blev ljuvligt arbetsrum

 
Till vänster; wc före ombyggnaden. Dörren går ut mot hallen. Till höger; efter ombyggnaden har utrymmet blivit ett arbetsrum. Väggen med fönster och dörrar vätter mot hallen.
Jag vågar påstå att vi är klara med ombyggnaden av övervåningens sunkiga wc/badrum/tvättstuga! Borta är den spruckna rosa våtrumstapeten, det flagnande taket och den rostiga varmvattenberedaren från 1969. Nu kliver man in på ett furugolv i ett rum som luktar linoljefärgsmålad pärlspont. Nu kan man bada i ljus i stället för i ett vickigt badkar, inklämt under snedtaket.
 
Till vänster; nordöstra hörnet före ombyggnaden. Fönstret var litet och takhöjden låg. Till höger; nordöstra hörnet efter ombyggnaden. Yttervägg och tak har byggts om. Ett stort fönster släpper in ett ljuvligt ljus och det är högt i tak.
Den nya planlösningen har blivit jättebra! Att riva och bygga upp nya innerväggar och att bygga om den lilla takkupan till en rymlig frontespis är det största ingreppet vi har gjort i huset. Dittills hade vi varit varsamma och återskapat huset snarare än nyskapat, så det var inte utan vånda vi satte igång projektet. Men efter åtta års betänketid kände vi oss tillräckligt modiga att göra de här förändringarna som innebär att husets yta utnyttjas bättre.
 
Ovan: Övervåningens planlösning före ombyggnaden.
Så här blev övervåningens planlösning efter ombyggnaden.
På planskisserna syns hur wc:n har blivit ett rymligt arbetsrum. Här syns också hur den onödigt stora och svårutnyttjade hallen har byggts om till två barnrum.

Före: När man kom upp till övervåningen möttes man av en vägg med strukturtapet och dörren som gick in till den gamla wc:n.

Efter: Nu flödar övervåningens hall av ljus från det stora fönstret i arbetsrummet.
Det som återstår är att restaurera de gamla pardörrarna mellan arbetsrummet och hallen. Men först ska vi inreda klart arbetsrummet så att vi kan sätta igång och jobba där inne också!

Äntligen hemma i den byggdammiga verkligheten!

Vi har flyttat hem! Förra fredagen blev hemlängtan så stark, så trots att snickarna hade en del kvar packade vi våra väskor och flyttade hem igen. Åtta veckor i stan blev det. Och efter nio veckors ombyggnad ser huset ut som på bilden ovanför. I guiden till att söka bygglov finns bilder från hur fasaden såg ut med den gamla takkupan.

I stället för att mötas av en strukturtapet och en gabonimitationsmålad dörr in till en plastmattsrosa wc kliver man nu upp för trappan i badande ljus genom spöjsade fönster. Har man tur möts man också av en sjungande Nella!

På måndag fixar snickarna de sista småsakerna. För oss återstår fortfarande en hel del; målning, putslagning av murstocken (som syns till vänster på bilden ovanför), glasning och kittning av fönster, tapetsering, platsbygga förvaring i klädkammare, barnrum och arbetsrum och till slut lyxuppgiften att inreda rummen.
Under de här nio veckorna har vi kämpat många kvällar efter jobbet och i princip varje helgdag. Strategin är att köra järnet i tre veckor till, sedan ska vi bara låta latheten och lusten bestämma under en viloperiod. Du som också långtidsrestaurerar – brukar du planera in vila medvetet?

Det finns annat som jag vill ge min uppmärksamhet också – trädgården och djuren! Hemmablindheten har botats, de rufsiga rabatterna och de vildvuxna ogräsen är ursäktade. Aldrig har väl våren varit så vacker som i år?!

Kaninerna har kommit ut på grönbete och hönsflocken har utökats med sju bedårande kycklingar. Fem av dem är åtta veckor och de två äldsta damerna är elva veckor. Alla är hedemorahöns precis som resten av gänget.
Maj, månaden då så mycket förändrades!

Vilken färg har ditt hem?

Kök med grågrön pärlspontpanel, smutsgula tapeter och beigerosa luckor.

Badrum med smutsgul dörr och vägg, pärlspont i grön umbra och rosa inredningsdetaljer.

Hall med smutsrosa tapeter, grågrön pärlspont och gul dörr.

Kökssoffa med textilier i grått, gult, grönt, beigerosa.
Huvudet är fullt av kulörer! Jag funderar intensivt på färgsättningen av övervåningen nu när ombyggnationen närmar sig slutet. På nedervåningen går hallen, köket och badrummet i den här pastelliga färgskalan. Biblioteket och salen däremot är mustigt murriga i mörkgrått, brunt och rött. På övervåningen vill jag utgå från den gröna kulören som är bevarad i köket som är från 1940-talet.
När vi har restaurerat vårt hus har jag utgått från äldre kulörer som vi hittat på snickerier och tapeter. De “enklare” rummen som hall, kök, badrum och sovrum går i den ljusa färgskalan. De rum som, åtminstone historiskt sätt, är mer representativa har dova kulörer.
Vissa kanske tycker att det blir rörigt med olika färgteman,  andra kallar det varierande. Jag vill behålla den historiska hierarkin mellan enkla och förnämare rum med hjälp av kulörerna.
Hur tänker du när det gäller färgsättning? Blandar du eller doppar du alla hemmets rum i samma färgburk?

Pappspänn väggar och tak–steg 4

Nyspänd vägg. Att pappen är bubblig är ingen fara! Den slätar ut sig när den torkar. Spikremsorna syns längs kanterna. Skarven under fönstret döljs av dubbla lager tapetpappersremsor.

Efter att pappen har legat fuktig över natten är det dags att sätta upp den. Det är absolut lättast om man har plockat ned lister och foder. Börja med att rikta in pappen och spika fast med enstaka spikar så att den sitter i rätt läge. Släta ut pappen så gott det går men bli inte frustrerad om den ser lite hängig ut. När den torkar kommer den att krympa och då spänns den mer än man kan tro!

När pappen har torkat har bubblorna försvunnit!

Nästa steg är att fästa kanterna ordentligt och då är det viktigt att spika med “spikremsor”. De funkar som en förstärkning så att inte spiken rispar sönder pappen när den krymper. Fukta remsorna genom att dra dem genom bunken med vatten. Lägg spikremsan ca en centimeter från pappens kant. Vi brukar sätta spikarna med ungefär en decimeters mellanrum. Häftpistol kan vara bra att ha tillhands i trånga hörn om det är svårt att komma åt.

Fortsätt att sätta upp alla våderna på samma sätt. Låt torka ett par timmar innan nästa moment.

Håll emot med en linjal när du river pappret så är det lättare att få raka kanter. En trasig linjal från mellanstadiet funkar bra. Och JA, jag vet att nagellacket är nött.

Det sista momentet är att sätta remsor av tapetpapp för att dölja spikskallarna och spikremsorna. De som hamnar bakom lister och foder behöver man förstås inte lägga ned någon tid på.

Tapetpappen ska läggas i två lager. Riv till en remsa som är ca fem centimeter och en som är ca en decimeter bred. Anledningen till att riva pappret i stället för att klippa är att få så tunna, diskreta skarvar som möjligt. Det kan vara lite klurigt att riva rakt. Har man ett långt, modernt tapetbord med stålkant kan man dra mot den. Vi som bara har ett golv som arbetsyta kan vika pappret och dra med nageln eller linjalen så att det blir ett hårt veck. Vänd sedan och vik åt andra hållet. Håll emot med linjalen medan du river försiktigt.

Den bredaste tapetpappremsan ska strykas med tapetklister. Se till att klistret kommer ända ut i kanterna. Låt klistret suga in en stund innan du sätter upp den. Den smalare remsan ska blötas, trots att den faktiskt kallas “torremsa” på fackspråk. Blöt remsan genom att dra den genom vattenbunken. Enligt proffsen ska man sedan trycka fast den smala fuktiga tapetpappersremsan direkt över spikremsan och den ska fastna av sig själv. Det har vi aldrig lyckats med! Den ramlar ned hur vi än försöker. Därför brukar vi lägga ihop den smala och den breda tapetpappersremsorna och sätta upp dem samtidigt.

När de två lagren tapetpappersremsor är på plats och taket har torkat (helst till dagen därpå) är det dags för målning. Limfärg är den traditionella typen av färg för papptak. Vi kör en genväg för att slippa blanda färg själva och kör med matt vit linoljefärg i stället. Den är krämig i konsistensen och täcker utmärkt. 

Matt linoljefärg finns att köpa på t.ex. Centrum för Byggnadsvård och Ottosson linoljefärg. Ytterligare ett alternativ som verkar vara intressant är Auro, som är en ekologisk färg. Jag känner dock inte till om den finns som helmatt, så fråga återförsäljaren Byggfabriken om du är nyfiken på den. Följ tillverkarnas anvisningar om hur du bör gå tillväga när du målar.

I effektiv arbetstid tar en yta på 10 kvm ungefär tre timmar att pappspänna, från första klippet tills att det är redo att måla. Betydligt smidigare och snyggare än att skruva gipsskivor där skarvarna måste spacklas och slipas!

Pappspänn väggar och tak–steg 3

När man har förberett underlaget enligt steg 1 och tagit fram material och verktyg som behövs enligt steg 2 är det bara att börja mäta tak eller väggarna som ska pappspännas och klippa till bitar av den stora papprullen. Räkna med att våderna kan täcka över varandra med ungefär en halv till en decimeter.

Enligt konstens regler ska takpapp spännas i takets längdriktning men när vi spände bibliotekstaket fuskade vi och satte våderna på bredden i stället. Anledningen var att vi tyckte långa bitar var för otympliga.

Pappen ska sedan blötas. Att lägga ut pappen på golvet och blöta dem med hjälp av en golvmopp är en metod. Vi duschade de färdigklippta bitarna i badkaret, lät det värsta rinna av och därefter rullade vi in dem i duschdraperiet så att de inte ska torka och låtit dem ligga över natten för att svälla ordentligt. Den här metoden har vi använt både på pappen från Centrum för Byggnadsvård och på mjölkpappen från Beijer utan att den har blivit porös eller allmänt känslig.

Tvärtemot DE HÄR målarnas erfarenheter alltså.

Pappspänn tak och väggar–steg 2

Det finns en del olika tillvägagångssätt och material att välja mellan när det handlar om att spänna papp. Det här är vad vi brukar använda:
Papp
Spikremsor
Tapetpapper
Nubb
Hammare
Penna
Tumstock
Linjal
Sax
Häftpistol
Bunke med vatten
Tapetklister
Roller
Badkar
Två normalhändiga personer

Papp för pappspänning finns att köpa i byggnadsvårdsbutiker som Klassiska Byggvaror eller Gysinge Centrum för Byggnadsvård. Just den här gången upptäckte vi för sent att papprullen vi hade hemma började ta slut. Därför åkte vi till Beijer och köpte oplastad “mjölkpapp”, en produkt som egentligen används för att skydda golv. Det är den stora, stående rullen på bilden med en blekt och en oblekt sida. Den visade sig fungera skapligt bra. Den får lättare vikmärken, så det är viktigt att vara extra försiktig vid hanteringen - och den slätade inte ut sig fullt så mycket som den tjockare varianten från byggnadsvårdsbutikerna.

Spikremsor kallas den smalaste rullen som syns på bilden. Den fungerar som en söm, en förstärkning där pappen spikas fast.

Tapetpappret ska inte vara av den förklistrade varianten och såklart inte ha något tryck som syns igenom. Tapetpappret ska rivas i remsor och fungerar som spackel, för att dölja spikraden och göra skarvarna mellan våderna så diskreta som möjligt.

Vi köper både spikremsor, tapetpapper och nubb på Centrum för Byggnadsvård eftersom det är en butik som ligger nära oss men det finns säkert fler butiker som har samma eller liknande produkter. På den finfina bloggen Södergården finns ytterligare tips på material till pappspänning.

I nästa steg berättar jag om själva tillvägagångssättet!

Pappspänn tak och väggar–steg 1

Få hantverk får så mycket oförtjänt cred som att spänna papp! Att spänna papptak eller väggpapp har ett rykte om sig att vara svårt. Den myten vill jag avliva! Sanningen är att det är enkelt, går fortare, är billigare och blir snyggare än att skruva gipsskivor som annars är det vanligaste inklädningen. Medan gipsskivor ger en stum och i mina ögon en för perfekt yta, gör spännpappen väggarna levande och anpassar sig snällt efter ett gammalt hus rörelser.

I det här fallet har huset en timmerkonstruktion. Eftersom vindpapp saknas bakom den hundraåriga panelen passade vi på att sätta en vindduk på insidan, innan OSB-skivorna skruvades på. Väggarna reglades inte ut. Spånskivorna följer timrets form, så att känslan av det gamla husets icke-perfekta former behålls.

Det här är det ena av två barnrum där väggarna pappspändes. I det andra rummet skruvades plywood på timret i stället. Den var lättare att spika med pappspik, så ett tips är att använda plywood i stället för OSB för den som vill ha minsta möjliga spikmotstånd. Plankvägg, pärlspontpanel eller mjuka träfiberskivor (liknade de som förr hette Tretex) är ytterligare alternativ. Renoveringsgips kanske också funkar? Så kallas en gipsskiva som är tunnare än standard och därför följer väggarnas form bättre. Men hur den är att slå pappspik i vet jag inte.

Pappen i taket blev fuktskadad efter läckaget som jag skrev om HÄR. Lyckligtvis torkade fukten upp ordentligt och vi behövde inte byta ut pärlsponten i taket! Lärdom: Ibland ser skador värre ut än de  är. Det enda vi behövde göra när pärlsponten hade torkat var alltså att skära ner takpappen och sätta upp en ny.

Vid mindre skador kan man laga pappen. Hur man gör det har jag skrivit om HÄR.

Frontespisen tar form och ängslan blåser bort

Ängslan över ombyggnaden som jag beskrev i tidigare inlägg blåser bort ju tydligare form frontespisen får. Det här blir ju superbra! Plötsligt är det som om huset sträcker på nacken och blickar ut över skogen och åkrarna i norr. Blickar i blindo, än så länge. Fönstret som ska sitta i frontespisen kommer att tillverkas veckan efter påsk, så det dröjer ytterligare några veckor innan vindväven kan tas bort.
Annonseringen efter ett lämpligt fönster gav inget resultat. Inte heller stenhård bevakning av Blocket, Bygg igen och alla möjliga byggnadsvårdsbutiker.  Men så kom Björn på den briljant självklara idén att titta vad vi redan har i gömmorna hemma på gården. De förra ägarna hade samlat på sig väldigt många gamla fönster, troligtvis för att ha till drivbänkar. Jag trodde aldrig att vi skulle hitta sex bågar i samma storlek som dessutom skulle vara i gott skick – men efter någon timmes letande i ladugården gjorde vi det!

Kan du föreställa dig de här tre ytterbågarna och tre innerbågarna i frontespisen? Varsamt ombyggda så att de passar i en och samma karm. Restaurerade med linoljekitt, grön linoljefärg och de spruckna rutorna kompletterade med gammalt glas…
Jag är så glad över att vi hittade dem samtidigt som jag tycker att det är lite pinsamt att vi höll på att gå över ån efter vatten, för att vi inte hade riktig koll på uthusens skatter.

Det rinner vatten från vinden!

Det var alltså inget aprilskämt i föregående inlägg. Vinden har drabbats av ett takläckage! I fredags kväll åkte vi ut till huset för att måla pärlsponten som syns upplagd här. Vi såg en liten spricka i taket ovanför men tänkte att papptaket måste ha spruckit när rörfirman tog bort ett värmerör tidigare förra veckan.

När vi kom tillbaka i söndags möttes vi av den här synen. En stor mörk, droppande fuktfläck. Björn snittade upp pappen och PLASK rann det ned tre liter vatten i hinken!

Pärlsponten hade svullnat och buktade ut som magen på ett hängbuksvin. Jag klättrade upp på vinden och skottade mig genom lösullsisoleringen för att leta efter den läckande källan. Vid gaveln hittade jag röret som var kapat. Läckaget hade uppstått där det gamla röret var ihopkopplat med det nya. Det kom en droppe i sekunden, så inte konstigt att vattenskadan hade spridit sig så snabbt!

Björn lyckades stänga av centralvärmesystemet och tömma rören. Efter drygt tre timmars skottande på den trånga vinden hade jag fått bort sex sopsäckar blöt isolering. Jag är väldigt glad att  vi hade kvar sågspånsfyllningen och hade valt att tilläggsisolera vinden med lösullsisolering. Sågspånslagret hade sugit upp en stor mängd vatten och det mesta av lösullen kan återanvändas.

Den här erfarenheten har gjort mig ännu mer skeptisk till den gängse rekommendationen att lägga plastfolie på vindsbjälklaget. Hade det legat plast kunde vattnet ha tagit vilka vägar som helst och det skulle kunna ha dröjt väldigt länge innan läckaget upptäcktes. Med tanke på mina arbetstimmar där uppe på vinden är jag också glad över att vi inte valde glasfiberisolering som sticks på huden och känns väldigt olustig att andas in.

Tur i oturen alltså att läckaget upptäcktes snabbt och inte blev värre än det blev.  Hemska tanke om vi redan hade hunnit göra iordning barnrummen nedanför!

Ursäkta röran–vi bygger om!

Hemma på gården råder ett kreativt kaos. Själv sitter jag i ett nyrenoverat och skinande rent hus i stan och tittar på bilderna som Björn tog när han var hem en sväng tidigare i veckan.
Vi är helt förbluffade över hur snabbt hantverkarna jobbar! I princip allt vi har restaurerat i huset tidigare har jag, Björn och svärfar gjort. Eftersom vi har varit nybörjare på varje moment som ska snickras, putsas eller målas har det tagit lååång tid att tänka, räkna, göra fel, göra om, göra rätt.
Inte undra på att utomstående har frågat “Är ni klara med huset snart?” i sju års tid. Hade vi anlitat hantverkare för allt från början hade vi blivit klara på tre år! (Fast då hade vi också gått i personlig konkurs för länge sedan.)
Det här gänget från Gysinge Kulturbygg får det att framstå som att en frontespis är något man slänger i hop mellan frukosten och eftermiddagsfikat.  Tjopp, säger det så sitter den där som en smäck!
 
Bilden till vänster var synen som mötte den som kom upp för trappan till övervåningen för någon vecka sedan. En mörk hall med en trasig strukturtapet från 1980-talet och en badrumsdörr som är målad så att den ska se ut som en gabondörr.
Bilden till höger är tagen från samma håll när väggen mellan hallen och badrummet är riven och frontespisen har börjat byggas. Det ska återuppbyggas en vägg som avgränsar hallen mot det blivande arbetsrummet. Väggen kommer att förses med gamla pardörrar med fönsterglas i för att släppa in så mycket ljus som möjligt i hallen.
Mina och Björns känslor inför ombyggnationen åker jojjo. Vissa stunder tar vi oss åt huvudet och utbrister “Kära nån, vilka är vi att stövla in i husets historia med kofot och bryta, bända och förändra?!” Andra stunder känner vi oss tuffare, slår oss för bröstet och säger “Wow, vilken oerhörd förbättring det kommer att bli!”

Restaurering på distans

Äntligen uppkopplad igen! Vi lämnade hemmet förra söndagen och nu har vi installerat oss ordentligt hos pappa och bonusmamma i Gamla Gefle. Det blev vinter och stadsdelen blev som en julkalender - men nu är våren tillbaka igen.
Hemma snickarna har redan rivit bort halva taket och börjat bygga frontespisen. Jag har bara varit hem en gång på den här tiden och varje dag är jag så nyfiken att det känns som fysiska krämpor som drar och sticks och bultar.
Vi borde ha installerat en webkamera i en fågelholk så vi kunde följa bygget varje dag!

Husets största ombyggnad är inledd!

Övervåningen före ombyggnaden

Övervåningen efter ombyggnaden
Övervåningen på vårt hus börjar sakta transformeras. Från att ha kommit upp för trappan och bl.a. mötts av en onödigt stor och svårmöblerad hall, en trång barnkammare, två oinredda kallvindar och ett sunkigt badrum möts man nu av BYGGKAOS!
En uppfriskande omväxling.

Eller, ja, omväxling… Det är just byggkaos vi har levt i sedan vi flyttade hit för snart sju år sedan, så det är normen. Den här gången hade stormen precis lagt sig efter allra första etappen som du ser på bilden ovan. En vägg sattes upp så att det blev ytterligare en barnkammare, även om den blev högst provisorisk.
Nu har vi fortsatt med att riva den ena garderoben i klädkammaren och göra en byggnadsarkeologisk undersökning av väggarna i badrummet för att lokalisera rör och ledningar. Efter klartecken från kommunen kör vi gång på allvar med att bygga om den ruttna takkupan till en fin frontespis.
Under den värsta rivningsperioden kommer vi inte att kunna bo kvar hemma efter som taket ska öppnas mot himlen och nya fönsterhål ska tas upp. Så för att vardagslivet ska fungera och för att hantverkarna ska kunna jobba på utan att behöva ta hänsyn till vårt familjeliv kommer vi att flytta in till pappa och bonusmamma i stan några veckor.
Där är allt klart, rent, tyst och ordnat!