Plastbantat i fyraåringens kök

Fyra hurra, Nella fyller år idag! Min guldlockiga, omtänksamma, morgongnälliga, underbara dotter har blivit fyra år! Bland det bästa hon vet är att hjälpa till att laga mat. Därför har hon ett eget kök i sitt rum. Spisen är inropad på auktion, hyllor, lådor och backar är köpta på loppisar.

Jag försöker att köpa så få grejer som möjligt av plast. När det gäller leksaker skulle man behöva vara oerhört karaktärsfast för att undvika plast helt. Det är ju det Duplo, dockor, bilar, tallrikar och mycket annat är tillverkat av. Jag skulle känna mig som en miljö- och hälsofundamentalist om jag förvägrade barnen att ta emot presenter om de är av plast, så jag försöker bara hitta ett förhållningssätt som funkar i vardagen.

När det gäller möbler, textilier, målarfärger och tapeter har jag koll och kontroll. Det finns många plastfria produkter att välja på. Jag handlar absolut största delen av all inredning på auktioner och second hand. Där finns ett stort utbud av möbler som är tillverkade av massivt trä och textilier av bomull och linne av hög kvalitet till rimliga priser.

Väggar, tak och golv är målade med linoljefärg, som man hör på namnet är den växtbaserad. Låt dig inte luras av de färgtyper som kallas "vattenbaserade". Det låter så snällt men det brukar betyda att det är en plastfärg. Även tapeter bestå av plast, vilket de flesta kanske inte tänker på. Tapeterna i Nellas rum är äkta papperstapeter, trycka med limfärg och tillverkade redan på 1950-talet.

Slamfärg eller plastfärg?

För två år sedan målade vi om huset. Tack och lov hade det alltid varit målat med röd slamfärg, så både valet och arbetet med att måla om fasaden var lätt. Såklart det skulle bli ljus rödfärg igen!

Svårare hade det varit om panelen hade haft en plastfärg, eller akrylat som den heter på fackspråk. Estetiskt sett ogillar jag den tjocka hinnan som lägger sig som en film över träets ytstruktur. Den långsiktiga kvaliteten är jag också mycket skeptisk till. I mitt arbete som byggnadsantikvarie har jag sett alldeles för många fall där täta plastfärger har kvävt träfasaden. I bästa fall släpper färgen i stora tjok som får huset att se vanvårdat ut. I värsta fall får den träet att ruttna.

Jag vet att en del akrylatfärgproducenter hävdar att NU har de utvecklat så bra färger som låter träet andas. Men problemet är som vid alla nya produkter – man vet inte hur de faktiskt fungerar när de kommer ut i verkligheten, utanför testlaboratorierna. Det vet man däremot med de välbeprövade färgtyperna; slamfärg, kalkfärg och linoljefärg som har används i sol, regn och vind under flera hundra år.

Även om jag oftast förespråkar traditionella färgtyper har jag funderat över ett dilemma. Hur hade jag gjort om vårt hus hade haft en ganska nymålad plastfärg när vi köpte det - och om den färgen var i skapligt skick?
1. Låtit den vara och sett på när den åldras?
2. Bättrat på ett lager med samma färgtyp?
3. Skrapat bort all plastfärg och ersatt den med en traditionell typ?
4. Bytt ut hela panelen och börjat om från början med en traditionell färg?

Hur hade du gjort?

I det aktuella numret av Gård & Torp (10/2014) resonerar jag mer omkring ämnet i krönikan “Färg, ämnet som berör och upprör”.

Ernst–gamla tapeter KAN lagas!

Jag har precis tittat på säsongspremiären av Sommar med Ernst. Som vanligt sitter jag som på nålar. Jag och Ernst har en lång (ensidig) relation. Jag har hängt med från Sommartorpets dagar och då började förhållandet stormigt. Jag tror det var något gulligt 1940-talskök som revs ut och jag och min studiekamrat Kristin, blev så upprörda att vi skrev ett brev till SVT där vi föreslog att produktionsteamet skulle få kompetensutveckling inom byggnadsvård.
Jag tror faktiskt SVT lyssnade, för allt eftersom åren gick blev det reflekterande förhållningssättet till historien allt mer framträdande. På ett lättsmält sätt, visst! Men när Ernst blandade äggoljetempera på Av Jord och smekte kilsågade plank på Åttersta såg spann jag som en katt (uttryck lånat av min kollega; tapetexpert Ingela Broström) hemma i tv-soffan. Efter den sista säsongen med orangeriet som fick nytt liv var jag en i Ernsts fanclub och fler än en gång har jag försvarat honom i diskussioner om allt från grejen med att vara barfota till maskulinitet!
När jag nu återigen satt framför tv:n tillsammans med stora delar av Sveriges husrestaurerare kändes det lite som att visa upp sin nya partner för föräldrarna – man vill så gärna hen ska göra ett bra intryck. Lika skamsen blev jag därför när han vänder sig mot kameran och säger att de gamla tapeterna i det makalösa 1920-talshuset inte går att rädda. Det “GÅR” inte. De är för trasiga och rassliga och förresten är det KÄNSLAN i rummet man vill åt, förklarar han.
Ok att han inte vill bevara kulören i bondgårdens hallar och trapplopp för att han associerar till en bajsblöja. Ok att kakelugnsmakarna påstår att kakelugnen bara behöver torka i två månader, jämfört med ett halvår som annars är rådet. Ok att sponsoravtalet med Beckers gör att äggoljetemperans och linoljefärgens sinnliga och tekniskt överlägsna egenskaper plötsligt glöms bort när trädgårdsbänk och golvlister målas. Men att påstå att gamla tapeter inte KAN lagas är FEL!

Det är till och med väldigt lätt:

1. Man tar ett stycke tapetpapper (utan mönster om man inte har en extrarulle av exakt samma tapet) och river av en bit som är några centimeter större än hålet/revan/sprickan.

2. Dra på tapetklister på baksidan och sätt tapetlappen över skadan. Vänta till tapeten har torkat.

3. Måla sedan tapetlappen i kulörer och mönster som liknar tapeten. Superenkelt om man är lika konstnärligt begåvad som Ernst!

För den som vill går det alltså att laga trasiga och rassliga tapeter och det borde Ernst ha berättat. Med enkla knep kan man bevara den ÄKTA känslan som bara gamla autentiska tapeter kan ge ett rum och då har man också bokstavligt talat sparat värdefulla blad i boken om husets historia.

Inför nästa säsong ställer jag gärna upp som antikvarisk medverkande och faktagranskare. Välkomna med inbjudan tv4!

Vilken färg har ditt hem?

Kök med grågrön pärlspontpanel, smutsgula tapeter och beigerosa luckor.

Badrum med smutsgul dörr och vägg, pärlspont i grön umbra och rosa inredningsdetaljer.

Hall med smutsrosa tapeter, grågrön pärlspont och gul dörr.

Kökssoffa med textilier i grått, gult, grönt, beigerosa.
Huvudet är fullt av kulörer! Jag funderar intensivt på färgsättningen av övervåningen nu när ombyggnationen närmar sig slutet. På nedervåningen går hallen, köket och badrummet i den här pastelliga färgskalan. Biblioteket och salen däremot är mustigt murriga i mörkgrått, brunt och rött. På övervåningen vill jag utgå från den gröna kulören som är bevarad i köket som är från 1940-talet.
När vi har restaurerat vårt hus har jag utgått från äldre kulörer som vi hittat på snickerier och tapeter. De “enklare” rummen som hall, kök, badrum och sovrum går i den ljusa färgskalan. De rum som, åtminstone historiskt sätt, är mer representativa har dova kulörer.
Vissa kanske tycker att det blir rörigt med olika färgteman,  andra kallar det varierande. Jag vill behålla den historiska hierarkin mellan enkla och förnämare rum med hjälp av kulörerna.
Hur tänker du när det gäller färgsättning? Blandar du eller doppar du alla hemmets rum i samma färgburk?

Tips om var du kan köpa gamla tapeter

   
    
I stället för att bryta ihop över en vattenläcka som har dränkt en del av vinden hemma fladdrar jag iväg över vackra gamla tapeters sommarängar. Att surfa omkring på tapetförsäljarnas hemsidor är en ljuvlig form av eskapism!
Den som vill ha äkta gamla tapeter kan förslagsvis besöka Tapetorama, interiör 1900 och Handtryckta Tapeter som alla sitter på kulturhistoriska skatter i form av originalrullar.
Några framsynta tapetfirmor tillverkar också nya tapet efter gamla mönster. Kolla in de historiska kollektionerna på Boråstapeter, Sandberg, Duro och Lim och Handtryck till exempel.

Färginspiration från förr

Jag fick en kommentar på den här bilden Instagram som både gjorde mig lite rörd och fick mig att fundera. “Skulle vilja ha ögon som ‘känner’ vilka färger man ska ha… tyvärr är jag inte utrustad så det blir mycket vitt.”

Jag tror det är vanligt att välja vitt för att man är rädd för att kulörer ska frontalkollidera, skära sig med varandra och leda till en orolig interiör.

Min största inspirationskälla är gamla hus. Att titta på färgsättningar på pärlspont, spegeldörrar, trappräcken och köksskåp är så himla spännande. Ofta är färgsättningarna helt vilda med dagens ögon sett!  Färgkombinationer som man aldrig hade kommit på själv men känns så rätt när man ser dem.

  
Till vänster: Blågröngrå pärlspont och trappräcke, gulgrått dörrfoder, tapet med grålila botten med vinrött tryck. Foto från mäklarfirma. Till höger: Spegeldörr och panel med två kulörer av turkos. Mörkt aprikos tapet. Gul ytterdörr. Foto Lars Lööv.

 Jag har turen att besöka många gamla hus i mitt jobb men ett tips till den som inte gör det är att hålla koll på hemnet.se, titta i böcker om byggnadsvård, besök hembygdsgårdar eller museer och byggnadsvårdsbutiker och allmänbilda dig själv inom färgsättning.

Spara bilder på rum eller detaljer som du gillar. Jag har upptäckt att jag gillar kontraster mellan varma och kalla färger. Varma nyanser i rosa, aprikos och gult som kombineras med kalla färger i blått, grönt eller grått. Det gör mina ögon glada!

 
Till vänster: Dörrar i ljusgrönt tillsammans med en rosa tapet. Till höger: Snickerier i grått och ljusblått, den öppna spisen är marmorerad i samma kulörer. Foton av mig.

I nästa inlägg kommer jag att ge tips till den som vill testa att blanda egna färger.

Lyxen att fundera över färgsättning

Bland det härligaste jag vet som har med restaurering att göra, är skedet innan byggdammet börjar att virvla. Då när man öppnar alla ventiler och låter inspirationen flöda in genom näthinnorna.
Just nu har jag lyxen att vara tvungen att fundera över vad vi vill ha för färgsättning i hallen på övervåningen. Vi ska bygga om den onödigt stora hallen med flankerande kattvindar till två barnrum. Snart ska en ny vägg byggas, och innan dess måste vi måla pärlsponten. Hallen på övervåningen måste hänga i hop med trapploppet och hallen på nedervåningen.
När jag kollade runt bland mina bilder hittade jag det här 1940-talsköket från Jamtli. Jag och mina kollegor hade turen att få åka på personalresa dit tidigare i år. Per-Albintorpet har allt som jag gillar! En folklig enkelhet som bygger på man-tager-vad-man-haver-principen.
Lite miss-match med den intensiva blå kommoden mot de ljusgrå väggsnickerierna ger spänning i interiören. Tapeterna med bottenfärg i naturpapper och rosa och svagt blått tryck ger en varm skön kontrast till snickeriernas kalla toner.
Just kombinationen kalla och varma färger ska jag ta med mig när jag planerar vidare.

Recept på perfekt smutsgul

Hej och välkomna till Fru Åbergs färgskola! Jag har fått en mail från en person som undrar vilken kulör den här dörren är målad i:

Det berättar jag gärna! Det krävdes en hel del experimenterande för att få rätt nyans, och även om jag inte har koll på hur många delar av alla nyanser den innehåller, så besparar dessa tips er mycket värdefull tid:

Perfekt smutsgul
- Utgå från vitt. Jag använde Ottossons zinkvita linoljefärg.

- Tillsätt gulockra. I det här fallet användes Gysinges 100%-iga. Nyanserna kan säkert skilja mellan olika fabrikat. När man blandar vitt och gulockra blir kulören rosa/aprikosbeige. Bli inte förskräckt. För att få en gulare ton…

- …blanda i cromgult. Jag har fått en burk pigment från svärmor, som fått den från en gammal målare. Men det går säkert att köpa på lösvikt i någon byggnadsvårdsbutik.

Att förvandla torrt pigment till en målningsbar/blandningsbar färg är inget hokus pokus. Ta någon halvdeciliter pigment och slå ett par, tre matskedar linolja i så att det blir en kräm (tänk tandkräm). Blanda hårt så att pigmentkornen löser sig ordentligt. Tillsätt sedan mer och mer olja så att blandningen tillslut får samma konsistens som en fyllig linoljefärg (som långfil ungefär).

- Efter vitt, gulockra och cromgul är kulören ganska bjärt. Lite för pigg och intensiv för min smak. För att få kulören mer dämpad och sådär perfekt smutsfärgad ska man blanda i brun umbra (luras inte av översta bilden!). Även det blandade jag direkt från pigment. I vanliga fall brukar jag använda grön umbra, för att t.ex. göra vitt behagligt grådaskigt – med se det gick inte den här gången! Då började min gula blandning dra åt lila. Brun umbra är mer rödtonad så de gifte sig bättre!

Den här perfekta smutsgula kulören är en rekonstruktion av den gula kulör som fanns bakom masoniten på våra spegeldörrar, och är från 1910-1950-talet någon gång.

Stort lycka till – och länka gärna hit om mitt recept kommer till användning!

Så lagas trasigt papptak

Så här såg taket ut i vår hall för några dagar sedan. Det är ett pappspänt tak där färgen har flagat på några ställen och med sprickor eller hål i pappen. Hålen berodde faktiskt på att vi av ren nyfikenhet hade pillat… Aja baja! Som många andra funderade vi om det fanns pärlspont under men det gjorde det inte. Och hur som helst – pappspända tak är ju både typiska för ett hus som vårt, byggt 1911, och dessutom snyggt. Fast inte om det ser ut såhär.

Vi funderade på om vi skulle riva ner allt och spänna om. Men så blev vi övertalade av Latheten. För att sätta ett helt nytt tak skulle alla lister behövas plockas ned och taket är fullt av vinklar, vrår och höjdskillnader. För att förenkla restaureringen  tänkte vi prova att laga hålen och sprickorna i stället.

Gör så här (om du vill göra som oss):
1. Skaffa oklistrat tapetpapper. (Finns i välsorterade byggnadsvårdsbutiker.) Riv av remsor eller cirklar som täcker sprickorna eller hålen. Klipper man med sax blir blir kanterna onödigt skarpa. Varje skada ska täckas av två lager papp. Den pappbit som sitter närmast hålet ska fuktas med vatten och den ska vara några centimeter i diameter mindre än den pappbit som sitter ytterst.

2. Den större pappbiten som ska sitta ytterst ska penslas med tapetklister. Vänta en stund så att pappen hinner svälla av fukten från tapetklistret. Sätt båda bitarna mot hålet eller sprickan, först den lilla och sedan den stora. Stryk försiktigt med handen för att släta ut eventuella bubblor. Ta bort tapetklisterkladd med en fuktig svamp eller trasa. Låt torka ett dygn innan målning.

3. När lagningen har torkat är det bara att måla! Ingen spackling eller slipning behövs omkring lagningarna. Där färgen hade flagat  pillade vi bara bort löst sittande färg. Vi har målat alla våra tak med matt linoljefärg från Gysinge centrum för byggnadsvård och valde också den till halltaket. Limfärg kan vara ett alternativ för den som föredrar något annat. Få inte panik vid målningen när lagningen börjar bubbla ut. Pappen vidgar sig när den blir fuktig men det blir slätt och fint när det torkar. Vårt tak behövde två lager färg, sedan var det klart.
I stället för att göra en helt ny pappspänning eller sätta gipsskivor i taket, som man gör vid konventionell rust och då lägga uppskattningsvis tio timmar för det här taket, gick den här enkla lagningen på en timme. Värt! Så här blev slutresultatet:

Schackrutigt golv - ja eller nej?

Tack alla ni som engagerar er i hall-golvs-frågan! Jag har fått massa tips på bloggen, i mailen och genom sms. Ni är några som har väckt frågan om ett rutigt golv i hallen kanske skulle ge ett rörigt intryck. Det hade jag faktiskt inte reflekterat över alls! Jag hade bara tänkt att schackrutigt är det snyggaste som finns. Ni som är tveksamma kan ha rätt. Men hur skulle jag kunna låta bli...?

De här bilderna är från vårt kök. Jag målade betonggolvet framför spisen med linoljefärg för några år sedan och det har klarat sig skapligt. Lägg märke till att fogarna är målade. Det är en detalj som ofta glöms bort, har jag sett - men gör att man bättre förstår att det är en imitation av sten- eller klinkergolv.

Den blågrå kulören är samma som trappans originalkulör. Den grågröna är en nyans som ligger nära pärlspontpanelen i hallen. Tänk er gula dörrar till och en enkel 1930-talstapet ovanför pärlsponten.

Rörigt eller ruskigt snyggt?

Inspiration till hallen

 

Kolla vilken underbar hall! Ljusgrå pardörrar, grågrön pärlspont, blå-röd-grön linoleummatta och en alldeles underbar grålila 1930-40-talstapet. Sånt här går jag igång på! Tyvärr är det inte bilder från vår hall utan från ett hus i Eksjö som ligger ute till försäljning på Fastighetsbyrån.

 

Vår hall ser så bedrövlig ut att jag knappt vill visa er. Den står på tur i restaureringslistan så fort avloppsprojektet är avklarat. Men jag behöver all inspiration och kloka råd jag kan få, så jag måste nog göra ett inlägg och visa bilder från den ändå...

Betydelsen av ett par dörrar, del 2

De gamla dörrarna ser kanske risiga ut men några nya lister, byte av en sprucken ruta och omkittning var det enda de behövde för att bli hela igen. Vår egen händighet har en gräns, så vi lät Källbergs Bygg byta ut de skadade listerna, montera om gångjärnen eftersom de var tvugna att öppnas utåt och bygga en dörrkarm. Källbergs hade också ett trycke som passade till låskistan, för handtag ingick inte i köpet.

Jag stod för glasmästeriet och upptäckte att kittet satt stenhårt! Vi har en Speedheater som visserligen är lite klumpig för fönsterkitt (en särskild kittlampa har mer riktad strålning) men som har funkat bra på andra fönster jag har restaurerat. Men här sprack den ena rutan efter den andra för att jag var tvungen att värma länge eller knacka bort kittet med stämjärn. Många fula ord blev det innan jag fick loss alla glas! Som tur var följde det med ett reservlager av blåsta och valsade fönsterglas när vi köpte huset, så jag kunde skära nya rutor.

När jag lade på nytt kitt överraskade jag mig själv med att göra ett nybörjarfel: När jag var klar med alla glas på första dörren insåg jag att kittvalsen hade blivt för flack. Tittade man på baksidan av dörren såg man alltså kittvita ramar kring alla glas. Klant! Tur att jag upptäckte det i tid. Linoljekitt torkar långsamt, så jag kunde dra om falserna.

Tillslut var det dags för det allra roligaste - målningen! Men då vaknade maken till efter en tid av restaureringströtthet. Snäll och givmild som jag är gav jag uppdraget till honom och fick stå över axeln och se hur han smekte ut Gysinges ljuva gulockra på de tacksamma dörrarna.

Så här ser förvandlingen ut från Före till Efter! Känslan av att komma hem och gå in är som om det vore ett annat hus; från mögligt ruckel till ett omhändertaget hus och inbjudande hem.

Tyvärr förtas den välkomnande känslan så fort man kommer in i den röriga hallen - men det är en annan historia.

Stillsam tisdag

Juli 2006

Juli 2012

Nu är skyliften återlämnad och vardagen har återkommit i lite lugnare tempo. Eller mycket lugnare tempo. Framsidan av huset är färdigmålat. På de andra fasaderna är det en del småpill kvar. Men idag har vi stuntat i husprojekt och bara landat tillsammans, hela familjen. Plockat blåbär, åkt till stan och ätit glass, köpt hämtmat och myst i soffan. 

Jag har plockat fram en bild tagen för sex år sedan, en månad innan vi flyttade till gården. Så mycket är gjort. Så mycket återstår. Jag är helt uppfylld av tacksamhet över all hjälp vi har fått under alla dessa år. Utan vår släkts hjälp med arbetskraft, barnvakt och andra tjänster hade vi aldrig hunnit eller orkat med allt vi har gjort hittills.

Hallå! Det är här uppe jag är!



De senaste veckorna har vi haft totalt fokus på att måla om huset. Från morgon till kväll har vi borstat, skrapat, sandpapprat, tvättat, halvoljat och målat. Vi ville hinna förbereda så mycket som möjligt inför i helgen. Nu har vi nämligen en skylift hemma för att komma åt på de ställen som inte kan nås från stege. Så här står jag alltså nu och hukar mig för blixtnedslag, fightas mot mygg och ignorerar duggregn. Ses när jag har båda fötterna på jorden igen!

Funderingar över färgsättning

Den här bilden har jag visat förr men det finns så mycket att tömma ur den. Nu när det ska handla om färgsättning exempelvis. År 1929 hade huset med största sannolikhet samma färgsättning som när det byggdes 1911. Panel i ljust röd slamfärg eftersom den ljusröda slamfärgen var standard då, till skillnad mot nu när den mörkare röda har blivit vanligare. Tanken på att det just kan ha varit fabrikatet Falu Rödfärg är kittlande. Det har funnits fler koppargruvor som levererade pigment, men eftersom Dalarna är vårt grannlän är det en inte allt för vågad gissning av färgen kom från just Falun.

När jag skrapade på verandans panel visade det sig att underliggande färg var ljust pistagegrön. Häftig konstrast! Vad entrédörrarna hade för kulör vet jag inte för de finns inte kvar. Fönstrens färgsättning har jag däremot belägg för. De små takfotsfönstren finns förvarade i ett uthus och de är engelsk röda.

När jag klippte in den här bilden från tidigt 1950-tal tänkte jag nämna att fönstren så småningom målades vita, men nu blir jag osäker... Visst är det en svag nyansskillnad mellan fodren och bågarna? Jag måste fråga den lilla pojken som har blivit stor nu, om han kommer ihåg vilken färg fönstren hade vid den här tiden.

Sedan de svartvita bilderna togs har fönstren bytts mot spröjslösa och farstukvistens snickarglädje tagits bort. Dessutom har vi valt att sätta in pardörrar i farstukvisten i stället för en helpanelad furudörr som fanns när vi flyttade in. Så hur skulle vi tänka om färgsättning nu när det var dags att måla om? Att gå tillbaka till den ursprungliga färgsättningen var inte självklart eftersom väsentliga byggnadsdelar förändrats genom historien.

Att huset skulle bli ljust falurött igen kändes självklart. Panelen i sig är den ursprungliga och även om huset andas mer funkis än 1910-tal nu för tiden var den ljusröda nyansen vanligast ända till mitten av 1900-talet, så det blir lämpligt om man ser det färgsättningshistoriskt. Jag är inte så modig att jag skulle återgå till pistagegrönt på farstukvistpanelen, så den får bli ljust faluröd den också. Pardörrarna kommer att bli gulockra på utsidan. På ett trettioårigt flygfoto skymtar nämligen fönsterlösa pardörrar i gulbrunt in till hallen. Och eftersom gulockra är en imitation av ek, vilken växer här längs Dalälven, kommer nog gulockra att känna sig som hemma. När dörrarna är uppställda kommer man att se dess kromoxida innersida. Uppslaget till grönt har jag fått från bryggstugan där både dörrar och fönsterbågar är urblekt kromoxida.

Jag tycker att det är oerhört snyggt med fönsterfoder och mittpost i brutet vitt tillsammans med fönsterbågar i en avvikande kulör. Traditonellt har bågarna då målats gröna, röda eller gula och det ger en sådan fin karaktär. Så för att hotta upp de tråkiga 70-talsfönstren målade jag mangårdens bågar, precis som bryggstugans. Och kolla vad som händer!

När fönsterbågen är grönmålad ser den större ut! Det blir samma effekt som med en eyeliner som visuellt förstorar ögat! Det var en trevlig överaskning, speciellt eftersom fönstren är lägre än de ursprungliga var. Nu får fasaden bättre proportioner på köpet!

PS. Lägg märke till det lilla blindfönstrets målade spetsgardin. Gulligt! DS.

Vi målar om!

Äntligen, efter sex år på gården tycker vi att vi har gjort tillräckligt många livsnödvändiga lagningar och byten och restaureringar så att det tillslut är dags för lite onödig lyx som ommålning. Att målarfärgen flagnar är ju ingen direkt fara för träet. Tänk bara vad många grånade timmerhus det finns i norrland. Silvriga och skimrande står de där och trotsar pinande vindar.

Men vårt hus har inget av de grå tinningarnas charm direkt. Och när jag hade skrapat och slipat av den löst sittande färgen såg det ju helt enkelt för bedrövligt ut! Därför fick barnen mysa hos morfar och bonusmormor i helgen medan jag och maken körde järnet för huset skulle återfå självförtroendet. 

Och jag måste erkänna att jag har underskattat betydelsen av en nymålad fasad! (Även om bara halva är rödfärgad här på bilden) Vilket lyft det blir! Så prydligt, hemtrevligt och välkomnande! Och än så länge är det ett riktigt roligt arbete också. Man kan riktigt höra hur huset spinner och kurrar och välbehag när de gamla färgflagorna rasslar till marken och den nya färgen smörjs in som en välgörande lotion.