Hönorna vårstädar trädgården

Vilken söndag! Aldrig så tidigt har vi ställt in snösläden i förrådet, lyft upp sparkarna på loftet och slängt ljungen i krukorna utanför entrén. Nu är det bara enstaka snöfläckar kvar i skuggiga lägen. Jag och hönorna var ute i trädgården hela dagen, från halv tio på förmiddagen till halv sju på kvällen för att vårstäda.

Jag grovstädade rabatterna; tog bort vissna perennstjälkar och nedfallna grenar, krattade grusgångarna fria från löv. Löven i rabatterna får ligga kvar som ett skyddande täcke, för än så länge är det frost på morgnarna.

Hönorna sprätte under hallon- och vinbärsbuskarna och hittade ett nytt favoritställe; under rhododendronbusken. Där är jorden torr och fluffig och tydligen utmärkt för att sandbada. Eller jordbada rättare sagt. Silvia lortade lyckligt ned sin silvergrå fjäderdräkt och tuppen Babsan föll ihop på sidan som i ett rus med ögonen i kors av njutning.

Flingan i himlen

Inlägget jag gjorde om höns och höstlöv för bara några dagar känns omedelbart inaktuellt… Nu känner jag mig ängslig igen och flocken är otrygga ute.

I lördags när hönsen var i trädgården hörde vi plötsligt oroliga ljud från dem. Jag gick ut och fick se en livlös kropp bakom hallonbuskarna. Två av hönorna var inne i snåren mot skogen, två var bakom huset och de andra visade sig ha sprungit in i hönsgården.

Det var visst inget hot från marken som kom, utan från luften. Någon typ av rovfågel hade attackerat den mest sociala och och nyfikna av dem alla – Flingan.

Så himla sorgligt.

Barnen ville delta i sorgen. Titta och fråga. “Det ser ut som hon sover”, sa treåringen. “Nu kommer hon aldrig att leva igen”, sa femåringen.

Vi lär oss att förstå döden tillsammans. Det lär ta hela livet.

Höns och höstlöv i trädgården

Jag har varit lite ängslig över att släppa ut hönsen i trädgården tidigare. Först nu har vi kommit upp i en flock om tolv fullvuxna. Tidigare har de varit för få eller alldeles för unga för att upptäcka världen utanför den hönsgården, har jag tänkt.

Men nu känner jag mig tryggare. Dessutom är köksträdgården rensad från allt som vi människor vill äta och jaktsäsongen är över så vi behöver inte vara rädd för att få in okoncentrerade jakthundar i trädgården.

 

Jag undrar om Babsan skulle våga skrämma iväg en katt eller en tax? Han är ju inte direkt någon macho-tupp… Inte den som tränger bort någon höna från maten, inte den som stannar kvar och försvarar flocken om han upplever något obehagligt utan då lägger han hellre benen på ryggen. Sympatisk som person alltså, men hönorna kanske skulle känna sig svikna om någon med huggtänder närmar sig…

Nåja, de verkar inte tänka på så mycket på det. Tvärtom verkar de väldigt nöjda där de sprätter mellan hallonbuskarna, pickar på fallfrukt och betar gräs i höstträdgården.

Kycklingarna har vuxit ur barnhänderna

Det var inte så länge sedan kycklingarna rymdes i en barnhand. Nu har de vuxit upp och blivit värphöns. Vi hittade det första lilla ägget i förrgår. Gammelhönsens ägg såg nästan ut som strutsägg i jämförelse.

 

De har fått så fina fjäderdräkter. Alla ser olika ut. Det är en av många trevliga egenskaper med Hedemorahöns. Vissa har grå nyanser, andra vita, röda, bruna eller svartskimrande.

Elva höns som värper ett ägg vardera om dagen… 77 ägg i veckan! Det blir värsta äggfabriken när alla har kommit igång!

Samlade tips för hönshusbygge

Ska du bygga hönshus i sommar? Då vill jag ge några tips som jag har samlat på mig under vår lååånga längtan innan hönsdrömmen blev sann.

Nu när vi har haft höns i ett år märker jag att det verkligen lönar sig med bra planering för att hönshuset ska bli så lättskött som möjligt. Då får man ju mer tid till att bara sitta på en pall, mata dem ur händerna och njuta av de små liven!

I Gård & Torp nr 4/2014 berättar jag om hur vårt hönshus är byggt. Artikeln finns att läsa på gardochtorp.se 

Vill du ha ännu mer inspiration har jag samlat inlägg under etiketten Hönshus.

Äntligen hemma i den byggdammiga verkligheten!

Vi har flyttat hem! Förra fredagen blev hemlängtan så stark, så trots att snickarna hade en del kvar packade vi våra väskor och flyttade hem igen. Åtta veckor i stan blev det. Och efter nio veckors ombyggnad ser huset ut som på bilden ovanför. I guiden till att söka bygglov finns bilder från hur fasaden såg ut med den gamla takkupan.

I stället för att mötas av en strukturtapet och en gabonimitationsmålad dörr in till en plastmattsrosa wc kliver man nu upp för trappan i badande ljus genom spöjsade fönster. Har man tur möts man också av en sjungande Nella!

På måndag fixar snickarna de sista småsakerna. För oss återstår fortfarande en hel del; målning, putslagning av murstocken (som syns till vänster på bilden ovanför), glasning och kittning av fönster, tapetsering, platsbygga förvaring i klädkammare, barnrum och arbetsrum och till slut lyxuppgiften att inreda rummen.
Under de här nio veckorna har vi kämpat många kvällar efter jobbet och i princip varje helgdag. Strategin är att köra järnet i tre veckor till, sedan ska vi bara låta latheten och lusten bestämma under en viloperiod. Du som också långtidsrestaurerar – brukar du planera in vila medvetet?

Det finns annat som jag vill ge min uppmärksamhet också – trädgården och djuren! Hemmablindheten har botats, de rufsiga rabatterna och de vildvuxna ogräsen är ursäktade. Aldrig har väl våren varit så vacker som i år?!

Kaninerna har kommit ut på grönbete och hönsflocken har utökats med sju bedårande kycklingar. Fem av dem är åtta veckor och de två äldsta damerna är elva veckor. Alla är hedemorahöns precis som resten av gänget.
Maj, månaden då så mycket förändrades!

Flingan visar sitt smarta värprede

Det är påsk och det betyder äggtider. Våra hönor värper ett ägg om dagen och efter en trevande början när de var yngre har de nu lärt sig att lägga alla ägg i värpredet. Vi hade turen att få ett rede från ett hönseri som var nedlagt sedan länge. Efter att ha renoverat det, målat med kalkfärg för att motverka ohyra och skruvat på skrivbordsben av metall från IKEA fungerar det utmärkt! Flingan visar hur:

 

Det är bara att välja valfritt fack och krypa in. Botten är försedd med nät men ovanpå det ligger en mjuk matta som gör det bekvämt att krafsa och ligga på. Mattan är en typ av filtmatta som räddades från en gammal Volvo 740 innan den skrotades - men liknande finns att köpa på t.ex. Granngården.

Det som är extra finurligt är att botten i redet lutar något, så äggen rullar iväg när hönorna reser sig. Principen kallas “försvinningsrede” och gör att hönorna inte kan ligga och ruva på äggen. Den dagen vi vill att de ska ruva kan vi rikta upp botten i ett av facken med hjälp av en kilformad bräda eller lägga in en massa halm så att äggen stannar kvar.

Som du ser på bilden ovanför är redet monterat så att främre halvan är inne i hönshuset medan bakre halvan är åtkomligt från “förrummet”. Det gör att vi kan plocka ägg i kalaskläder och finskor om vi skulle behöva och barnen kan hämta ägg själva utan någonsin behöva oroa sig varken för ilskna tuppar eller smitande hönor.

Höns och hemlängtan

Sedan vi restaureringsevakuerade oss och flyttade in hos pappa och bonusmamma för tre veckor har jag lekt med tanken på att flytta in till stan på riktigt. Den mellanstora staden som Gävle är, är så förförisk med sina korta avstånd till dagis och jobb, kvällsöppna mataffärer och möjlighet till en afterwork-öl bara ett kvarter bort.

Men idag drabbades jag av hemlängtan! Jag längtar efter mina höns! Att sitta nära dem medan de pickar i sig mumsbitar, sprätter i jorden och lyssna på deras ljud när de meddelar varandra om surrande flugor, varnar för flygande fåglar och gläds åt upphittade maskar. OM vi någonsin skulle flytta in till stan måste vi bo på ett sätt som gör att vi kan fortsätta ha höns!

Det andra som får hemlängtan att dunka är trädgården! Nu har de första krokusarna tittat upp, tillsammans med scilla och tussilago. Snart kommer hyacinter, vitsippor, lungört, tulpaner och trädgårdsvivor. Jag vill inte missa en enda av dem. OM vi någonsin skulle flytta till stan vill jag ta med mig varenda perenn, buske, grässtrå och vartenda träd i trädgården.

Lika bra att bo kvar på gården!

Hönorna har börjat värpa!

I går när jag och barnen gick in i hönsgården hittade vi en skatt! En ljusbrun oval, hård liten skatt låg där i den på marken. Det allra första ägget som någon av hönorna värpt!

De är fem månader gamla nu och varje dag de senaste veckorna har jag gått en rond för att se om det har kommit något ägg. Tillslut började jag tro att det var värpfria höns vi hade köpt – men nu är det konstaterat att de är utomordentliga värperskor!

På kvällen hittade jag nämligen ytterligare tre ägg. De låg inne i hönshuset, i hörnet bakom sandbadet. Helt perfekta små skapelser! Fyra ägg på samma dag betyder att de fyra systrarna har börjat värpa exakt samtidigt. Fantastiskt!

Återstår att se om vi äter upp äggen. Just nu känner jag så stor vördnad gentemot dessa små mirakler att det tar emot att tillaga dem…

Kycklingarna blir höns… och tuppar

Flingan och Blonde Redhead

Ni minns väl Karate Kid? Det här är Mrs Miyagi.

Tuppen Babsan fick sitt namn för att han hade eyeliners som kyckling. Nu har de vuxit bort men som grannaste tuppen bär han fortfarande upp sitt namn.

Från att ha hört små virrande pip från hönsgården kan man då och då höra skränande målbrotts-kuckelikun. Det kommer från våra tre tuppar. Nu har kycklingarna blivit tonåringar och det visar sig att av våra sju dunbollar är det fyra hönor och tre tuppar.

Pepper tittar fram bakom Pastell

Fy, vilken ångest att behöva sälja två av tupparna! Jag som är så nykär! Men för att skona dem från slagsmål måste jag. Därför har jag nu beslutat att sälja Pepper och Pastell. 50:-/st för dessa två charmerande Hedemoratuppar. Snyft!

Drömmen om höns är verklighet!

I dag hände det som jag har drömt om i flera år – nu bor äntligen en liten flock höns på vår gård! Jag har drömt och planerat så länge. Nu när det äntligen har blivit verklighet är jag så otroligt glad! Det känns som ett hål har blivit fyllt. När jag kom hem från hönsbytardagarna i Hedesunda med den pipande lådan var det som om hela gårdens atmosfär förvandlades. Gården blev ännu mer levande!

Och de är ju så söta att man smäller av! Sju små dunbollar bara tre veckor gamla. Alla ser olika ut, som de ofta gör hos den här rasen; Hedemorahöna. En är blyertsgrå, en gul som en golden retriver, en har eyeliner, en annan har krage…Vad de ska heta vet vi ännu inte. Vi vet faktiskt inte ens om det är hönor. Vi kanske har fått sju tuppar!

Nu ligger de där ute i sitt nya hönshus och sover. Det är så rogivande att se dem andas. Upp och ner böljar deras fjuniga ryggar. Jag däremot, är lite för lycklig för att kunna somna.