Äntligen hemma i den byggdammiga verkligheten!

Vi har flyttat hem! Förra fredagen blev hemlängtan så stark, så trots att snickarna hade en del kvar packade vi våra väskor och flyttade hem igen. Åtta veckor i stan blev det. Och efter nio veckors ombyggnad ser huset ut som på bilden ovanför. I guiden till att söka bygglov finns bilder från hur fasaden såg ut med den gamla takkupan.

I stället för att mötas av en strukturtapet och en gabonimitationsmålad dörr in till en plastmattsrosa wc kliver man nu upp för trappan i badande ljus genom spöjsade fönster. Har man tur möts man också av en sjungande Nella!

På måndag fixar snickarna de sista småsakerna. För oss återstår fortfarande en hel del; målning, putslagning av murstocken (som syns till vänster på bilden ovanför), glasning och kittning av fönster, tapetsering, platsbygga förvaring i klädkammare, barnrum och arbetsrum och till slut lyxuppgiften att inreda rummen.
Under de här nio veckorna har vi kämpat många kvällar efter jobbet och i princip varje helgdag. Strategin är att köra järnet i tre veckor till, sedan ska vi bara låta latheten och lusten bestämma under en viloperiod. Du som också långtidsrestaurerar – brukar du planera in vila medvetet?

Det finns annat som jag vill ge min uppmärksamhet också – trädgården och djuren! Hemmablindheten har botats, de rufsiga rabatterna och de vildvuxna ogräsen är ursäktade. Aldrig har väl våren varit så vacker som i år?!

Kaninerna har kommit ut på grönbete och hönsflocken har utökats med sju bedårande kycklingar. Fem av dem är åtta veckor och de två äldsta damerna är elva veckor. Alla är hedemorahöns precis som resten av gänget.
Maj, månaden då så mycket förändrades!