Det rinner vatten från vinden!

Det var alltså inget aprilskämt i föregående inlägg. Vinden har drabbats av ett takläckage! I fredags kväll åkte vi ut till huset för att måla pärlsponten som syns upplagd här. Vi såg en liten spricka i taket ovanför men tänkte att papptaket måste ha spruckit när rörfirman tog bort ett värmerör tidigare förra veckan.

När vi kom tillbaka i söndags möttes vi av den här synen. En stor mörk, droppande fuktfläck. Björn snittade upp pappen och PLASK rann det ned tre liter vatten i hinken!

Pärlsponten hade svullnat och buktade ut som magen på ett hängbuksvin. Jag klättrade upp på vinden och skottade mig genom lösullsisoleringen för att leta efter den läckande källan. Vid gaveln hittade jag röret som var kapat. Läckaget hade uppstått där det gamla röret var ihopkopplat med det nya. Det kom en droppe i sekunden, så inte konstigt att vattenskadan hade spridit sig så snabbt!

Björn lyckades stänga av centralvärmesystemet och tömma rören. Efter drygt tre timmars skottande på den trånga vinden hade jag fått bort sex sopsäckar blöt isolering. Jag är väldigt glad att  vi hade kvar sågspånsfyllningen och hade valt att tilläggsisolera vinden med lösullsisolering. Sågspånslagret hade sugit upp en stor mängd vatten och det mesta av lösullen kan återanvändas.

Den här erfarenheten har gjort mig ännu mer skeptisk till den gängse rekommendationen att lägga plastfolie på vindsbjälklaget. Hade det legat plast kunde vattnet ha tagit vilka vägar som helst och det skulle kunna ha dröjt väldigt länge innan läckaget upptäcktes. Med tanke på mina arbetstimmar där uppe på vinden är jag också glad över att vi inte valde glasfiberisolering som sticks på huden och känns väldigt olustig att andas in.

Tur i oturen alltså att läckaget upptäcktes snabbt och inte blev värre än det blev.  Hemska tanke om vi redan hade hunnit göra iordning barnrummen nedanför!