Bland det härligaste jag vet som har med restaurering att göra, är skedet innan byggdammet börjar att virvla. Då när man öppnar alla ventiler och låter inspirationen flöda in genom näthinnorna.
Just nu har jag lyxen att vara tvungen att fundera över vad vi vill ha för färgsättning i hallen på övervåningen. Vi ska bygga om den onödigt stora hallen med flankerande kattvindar till två barnrum. Snart ska en ny vägg byggas, och innan dess måste vi måla pärlsponten. Hallen på övervåningen måste hänga i hop med trapploppet och hallen på nedervåningen.
När jag kollade runt bland mina bilder hittade jag det här 1940-talsköket från Jamtli. Jag och mina kollegor hade turen att få åka på personalresa dit tidigare i år. Per-Albintorpet har allt som jag gillar! En folklig enkelhet som bygger på man-tager-vad-man-haver-principen.
Lite miss-match med den intensiva blå kommoden mot de ljusgrå väggsnickerierna ger spänning i interiören. Tapeterna med bottenfärg i naturpapper och rosa och svagt blått tryck ger en varm skön kontrast till snickeriernas kalla toner.
Just kombinationen kalla och varma färger ska jag ta med mig när jag planerar vidare.
40-talet (och även 20/30-talet) var så fint! Jag har så många nostalgiska minnen från min farfars hus med gammalt, fint kök med vedspis, underbara turkosblå luckor och tidsenliga handtag och vackra brädgolv. Så vackert! Även om jag själv kommer bo i ett mer modernt hus, så kommer jag definitivt ta in lite av den estetiken i vårt nya hem.
SvaraRadera