Värdet av en kakelugn

Där garderoberna står fanns en kakelugn när huset byggdes...

Samma hörn när en kakelugn har återinstallerats!

Mellan de två bilderna ovanför skiljer det år av längtan, många timmars arbete och drygt 45 000 kr.

När vi flyttade till huset var kakelugnarna utrivna sedan länge.  Det var vi särskilt förargade över under kalla, blåsiga vinterdagar när strömavbrotten slog ut centralvärmen och snabbt kylde ned huset. Men det dröjde många år innan vi kunde prioritera lyxen att låta återinstallera en kakelugn. Nu är det andra hösten vi kan njuta av att sätta igång en brasa när det känns lite ruggigt ute. 

Det är verkligen en lustfylld ritual. Öppna spjället. Knöla tidningspapper, ladda ved. Tända tändstickan och sedan sitta där på knä och se så att elden tar sig. Det knastrar och sprakar och doftar svagt av brinnande björkved. När elden fått fäste och luckorna stängs hörs ett avkopplande flämtande ljud från kakelugnen och snart sprider sig värmen i den glänsande kakelkroppen.

Om du vill läsa mer vill jag rekommendera Gård & Torp nr 9, 2014, som är ett specialnummer om kakelugnar. Där finns min artikel “Kakelugn på plats” för dig som vill få en uppfattning om hur det kan gå till att återinstallera en kakelugn.

Kökskammaren blir bibliotek (del 5)

Ett halvår efter att vi påbörjat restaureringen av kökskammren var rummet förvandlat till ett bibliotek. Under restaureringens gång hittade vi spår från historien, både i själva rummet och tack vare gamla fotografier. Vi plockde godbitarna ur det sekel som gått sedan huset byggdes:

1911 - Rummet återfick papptak, profilerade dörrfoder, taklister och golvsocklar. Spegeldörren mot köket och skurgolvet plockades fram igen. Murstocken putslagades och målades och väntar fortfarande tålmodigt på en kakelugn.

1920-tal - Vi valde att tapetsera med en tapet som påminner om den som vi vet har suttit i rummet omkring 20-talet. Även elinstallationerna gjordes på liknande sätt som vid den här tiden, med utanpåliggande ledningar, strömbrytare i svart bakelit och kulodosor i porslin.

1948 - Skjutdörren in till salen och dörrhandtaget mot köket är spår som bevarats från 40-talet. Centralvärmesystemet med sina grova rör och bulliga element är fortfarande i gott skick, så de finns kvar. Själva värmekällan i form av vedpanna är utbytt med det syns förstås inte i rummet.

1970-tal - I och med 70-talets energikris byttes husets spröjsade fönster ut mot kopplade tvåglasfönster och timmerväggarna isolerades med mjuka träfiberskivor. Dessa förändringar finns kvar även efter vår restaurering. Träfiberskivorna är oförargliga men de ospröjsade fönstren förtar mycket av husets ursprungliga karaktärsdrag. Jag skulle önska att vi hade råd att byta tillbaka men det ligger bortom vår ekonomiska planeringshorisont...

2010 - Tillägget från vår tid är de väggfasta bokhyllorna; den inredningskomponent som slutligen förvandlade kökskammaren till ett bibliotek. Den fundamentalistiska byggnadsantikvarien får väl en allergisk reaktion när jag härmed avslöjar av bokhyllorna är byggda av MDF. Vi blåste liv i det stela skivmaterialet genom avslutande taklist och golvsockel i trä, genom att måla hela härligheten med linoljefärg i en enkel ekimitation och genom att kröna dörrarna med gamla knoppar i porslin och mässing.

Kökskammaren blir bibliotek (del 4)

Så här såg kökskammaren ut när vi flyttade in i huset. Tydlig prägel av 1970-tal. Medaljongtapeterna i grönt och guld är tapetserade på mjuka träfiberskivor som isolerar timmerväggarna. Den brunmönstrade plastmattan var bara utrullad på ett gediget gammalt skurgolv. Ett par garderober hade byggts över murstocken, på samma plats som kakelugnen stod och som fotografiet från 1920-talet visar. Det är salen som skymtar bakom den öppna skjutdörren.

Till en början tänkte vi faktiskt behålla tapeterna. De var i relativt bra skick och hade den murrigt mysiga karaktären som vi tycker passar för ett bibliotek. Men på ett besök hos Birgit Burström på Handtryckta Tapeter blev både jag och maken handlöst förälskade i en tapet som hade ett visst släktskap med 1920-talstapeten som suttit i rummet, så den fick det bli i stället. 70-talstapeten är sparad på skjutdörren som ett minne från mitt eget födelsedecennium.

Kökskammaren blir bibliotek (del 3)

När vi började bläddra bland tapetlagren på murstocken hittade vi randiga funkistapeter i gult, rosa och blått med tillhörande smal bård. Jag älskar funktionalismens formspråk! När jag bodde ensam i min gamla 40-talslägenhet var den inredd med teakmöbler, stringhyllor och virrvarr-bord. Men min make är inte lika förtjust i den epoken, så när vi flyttade till huset fick mina skönheter flytta ut i bryggstugan. Nu har han faktiskt börjat uppskatta funkisen mer men i vårt hem har vi kommit fram till en inredningsstil som båda gillar.

Vid 1940-talets andra halva hände det en hel del i husets historia. 1946 installerades centralvärme och i samband med det revs kakelugnarna. Troligtvis fick huset wc med badrum samtidigt. Carl-Fredrik och Catharinas fosterson Karl-Erik gifte sig och han och hans Anna köpte fastigheten. Föräldragenerationen flyttade upp på övervåningen till ett eget rum med kök och liten kammare. Kalle och Anna restaurerade kökskammaren 1948 och använde rummet som sovrum.

Eftersom vi ville återskapa mer av den ursprungliga karaktären tog vi bort tretex-skivorna i taket för att återgå till papptak och bytte de enkla släta listerna till profilerade. De spår från 1948 som vi ville behålla var skjutdörren in till salen och trycket i bakelit med långskylt på dörren till köket.

Kökskammaren blir bibliotek (del 2)

Här sitter Catharina och Carl-Fredrik framför kakelugnen i kökkammaren, det borde var omkring 1920-talet. Jag tror att kökskammaren användes som sovrum eftersom det var det enda uppvärmda rummet på nedervåningen förutom salen. Jag vill dyka in i bilden och ställa mig bakom Carl-Fredriks axel och titta i fotoalbumet han har i knäet! Och så vill jag se mig ett varv runt i rummet för att se hur det såg ut! Visst ser väl tapeten läcker ut? Tänk om man fick se den i färg...

Det får man! Den igensatta dörren mellan farstun och köket som jag nämner HÄR är nämligen tapetserad med ett stycke av just denna tapet. Mmmmm... mullvadsgrå botten och väldefinierade blommor i rött och svart och som med penseldrag av guld.

Lite otippat att man valde att tapetsera om rummet med den här tapeten när man utgick från spegeldörrar i ljusgrönt och blågrönt och hade ett pappspänt tak som var målat i blågrått, kan tyckas. Blomkvistarna hade visst inget emot kontraster. När vi flyttade in var dörrarna övertäckta med masoniteskivor men originalfärgen fanns där bakom och behövde bara retuscheras med egenblandad linoljefärg.

 

Av linoleummattan som skymtar på den gamla svartvita bilden fanns inga spår. Däremot fanns ett vackert skurgolv under 1970-talets plastmatta. Det här var de äldsta spåren vi utgick från när vi började restaurera rummet.

Kökskammaren blir bibliotek (del 1)

När jag och han som skulle bli min make träffats och började lära känna varandra visade det sig att vi delade samma dröm; att det skulle finnas ett bibliotek i vårt framtida hem. När vi flyttat in i vårt hus kändes kökskammaren som det perfekta rummet att inreda till just det, eftersom det är ett genomgångsrum mellan kök och sal. Vi hade en hel del ledtrådar som visade hur rummet sett ut en gång i tiden, bland annat den översta bilden från gissningsvis 1930-talet. Vårt mål blev att återskapa delar av den karaktären, men samtidigt behålla senare tiders tillägg som var av kvalitet. Jag ska fortsätta berätta hur det gick till, men den nedersta bilden visar hur resultatet blev. Fotot är taget ur samma vinkel som översta bilden.