Växthus av återvinningsmaterial

I ett tidigare inlägg skrev jag att vi skulle på växthusinvigning  hos mina svärföräldrar. Så blev det också. Och vilket hus, alltså! Vid det här besöket var det i princip klart. Lite småfix återstår bara.

Växthuset är byggt av återvunnet byggmaterial till allra största del. Den läckert välvda takkupan är byggd av det spåntade virket från en badtunna! Smart sätt för att få till den runda formen! I både takkupan och den fyrkantiga lanterninen sitter gamla fönster med munblåst glas.
Takformen ger största möjliga ljusinsläpp, utan att behöva ha glastak. Ett glastak är ju en känslig konstruktion, både för snö och regn. Den här konstruktionen med pappklätt brädtak är mer tålig. Allt trä som du ser i taket kommer från vindfällda träd som stått ungefär två hundra meter från växthuset. Träden sågades upp till bjälkar och bräder på en liten såg i närheten. Snacka om närproducerat!

Norra gaveln är murad av sten som är plockade i markerna runt omkring. Väggen magasinerar värme, vilket ger mildare klimatsvängningar inne i växthuset. Det finns också en kamin installerad. Den är till för människornas skull, för att kunna förlänga höstkvällarna.

Jag ville aldrig att kvällen skulle ta slut! Det var så oerhört trevligt att sitta uppkrupen bredvid kaminen med levande ljus på borden, längs väggarna och i taket.
Under den här kvällen satt jag som mål att jag ska bygga ett växthus så att vi kan ha växthusinvigning hemma på gården innan jag fyller 40 år. Då har jag tre år och fyra månader på mig från och med nu!