Hus- och trädgårdsbesök i maj

Maj var inte riktigt klok! Intensiv, spännande, pirrande, stressande, ibland lite sorglig men mest väldigt rolig.

Trädgårn i Söderfors stängde för gott. Så himla tråkigt! Den var en handelsträdgård av den högkvalitativa sorten och låg bara sju kilometer hemifrån. Jag och tre nyfunna trädgårdskompisar, Anna-Karin, Wilma och Cecilia åkte dit och storhandlade med en sentimental klump i halsen. Jag har fortfarande inte hunnit plantera växterna jag köpte. Så kan det bli när man ska passa på.

Vår egen trädgård har sett ut som en byggarbetsplats även den här våren. Men det är det värt! Taket har sakta men säkert befriats från sin fula svarta plåt och föräras med något som kan jämföras med ett konsthantverk; ett skivtäckt falsat plåttak. I skrivande stund är det bara stuprören, skorstenshuv, takstege och färg som saknas. Jag vet att det är många som vill veta mer om plåttak, och jag lovar att skriva mer om det framöver.

Jag fick äran att vara instagrammare för Gävle under en vecka. Så himla kul! Jag valde att berätta om några av stadens både vackra och fula hus i hopp om att folk släpper ögonen från trottoaren och lyfter upp blicken mot fasaderna i stället. Sök @gavlestad på Instagram för att se fler bilder från min kära hemstad.

Det blev äntligen dags att släppa lös boken Husmodet, min allra första bokproduktion som jag påbörjade när jag jobbade på Länsmuseet Gävleborg. Jag och Helen som jag har gjort boken tillsammans med, blev överväldigad av det fina mottagandet, både på releasefesten och recensionerna efteråt. På bilden, tagen av Ingela Norberg på länsmuseet, står vi och signerar böcker på löpande band.

Mitt liv som egenföretagande byggnadsantikvarie har tagit mig till nya bygder. Till ett Q-märkt hus på Öland, en sommarvilla med tretton rum och kök i Stockholms skärgård och ett byggnadsminne i Södermanland. Att hälsa på människor i sina älskade gamla hus är bland det bästa jag vet!

En annan sak som jag långsamt har lärt mig att gilla, är att hålla föredrag. Jag är tacksam över att ha tvingats träna på det genom skolåren och genom yrket. Fy tusan, vad jag tyckte det var olustigt förr! Det pirrar visserligen fortfarande, men mer av fokus än av flyktkänslor : ) Nu tycker jag till och med att det är kul, speciellt eftersom det handlar om att träffa många hus-entusiaster på en och samma gång. I slutet av maj hade jag ett föredrag på Centrum för Byggnadsvård i Stockholm. Föredraget heter “Hur får man tid, råd och ork att restaurera sitt hem?” och i det sammanfattar jag tio tips. Det föredraget håller jag gärna igen, så hör av dig om det finns intresse!

I maj fick jag uppleva min drömresa – ett besök på Chelsea Flower Show. Tio minuter efter vi hade kommit genom grindarna hade jag hittat det mest inspirerande jag någonsin sett: en show-garden uppbyggd som en liten landskapsplätt med naturligt vildvuxet gräs, ängsblommor, rufsiga buskar, slingrande bäck, upptrampade stigar och stora stenar. När vi kom till hotellrummet gick pennan varm mot skisspappret. Nu vet jag precis hur jag vill lyfta vår trädgård ytterligare!
Det kan bli svårt för juni att konkurrera med det maj bjöd på – men å andra sidan har jag inget emot om juni blir liiite lugnare…

PS. Ursäkta att inlägget ser ut som det gör med ful bildbeskärning, hoppande rader och skiftande styckesjustering. Krångel är bara förnamnet på att ens få ut det här inlägget! DS.