Eternit – fasadplattorna som hatas, älskas och K-märks ska få en alldeles egen bok! Det är journalisterna Elisabet Aagård och Petra Westlin som just nu lägger sista handen vid det som ska bli en berättelse om eternitens historia, estetik och en samling goda råd om restaurering.
Själv lärde jag mig att älska materialet när jag och Elisabet gjorde ett radioreportage tillsammans. Det finns så många fina eternithus; rosa, gröna, grå, gula… Och eternittak är både nätta, hållbara och finns i flera modeller; sinuskorrugerade och plattor som drakfjäll med spetsiga eller bågformade kanter.
Samtidigt finns en mörk del av historien. I jakten på det evigt hållbara byggnadsmaterialet slarvades det med arbetsmiljön och flera av arbetarna som jobbade med tillverkningen dog!
Jag brukar tänka på det när jag läser annonser om dagens “underhållsfria” byggnadsdelar av plast, aluminium och nya, obeprövade kompositmaterial. Eternit behövs också för att påminna oss om byggindustrins hybris.
Eternitboken är både efterlängtad av många och nödvändig för byggnadsvården. Och du kan hjälpa till att sponsra den! Det har jag precis gjort och det var väldigt enkelt. Gå bara in FundedByMe och bestäm hur många kronor du är villig att lägga.
Men vad trevligt att eternithusen nu blivit K-märkta. Jag bor i ett som, när det byggdes 1950, ingick i ett område med ett antal vita eternithus.
SvaraRaderaIdag är vi det enda huset som har kvar sin fasad. Och jag kan inte förstå varför! Jag gillar det jättemycket... Dock så kommer frågan av andra ibland om vi inte ska göra om fasaden. Men icke ;)