Katarina Blomqvist 1879 - 1965
För en tid sedan blev jag intervjuad av trädgårdsskribent Susanna Rosén som var hem till oss. Nu sitter jag och korrekturläser artikeln och blir påmind om hur vacker trädgården är under sommaren. Lätt att glömma bort under dessa mörka novemberdagar då man inte ens ser hemmet i dagsljus måndag till fredag när man åker tidigt till jobbet i morgonmörkret och kommer hem när solen har gått ned.
Jag är så oerhört tacksam över vad Katarina Blomqvist och hennes svärdotter har skapat! Att de har planterat träd, buskar och perenner. Lagt grusgångar och plattor. Sått gräs, gjutit trädgårdsbord och rabattkantstöd. Satt grindstolpar, staket och flaggstång.
De kände inte oss. De träffade oss aldrig. Men allt får min familj njuta av nu. Det enda sättet jag kan återgälda det – är att ta hand om trädgården och ge den vidare till framtida generationer.
Vilken rikedom! Och så fint skrivet.
SvaraRaderaAmazing that you can still enjoy a garden of another "lifetime". Our garden have been unfortunately touched by too many hands in the past 100 years...
SvaraRaderaÅh vad kul att trädgården hamnat "i händerna på" någon som uppskattar den så mycket! Tror att tidigare ägare glatt sig mycket åt det också.
SvaraRaderaNettan
Precis så känner jag om vårt hus och vår trädgård. Vi har skisser kvar från hur trädgården var tänkt att planeras med örter, perenner, ettåringar och frukt- och bär. I vår är planen att följa de skisserna, för tyvärr gick frun i huset bort och mannen tvingades lämna gården när ett särkullbarn krävde ut sitt arv (andra arvsregler på den tiden).
SvaraRadera