_

tisdag 10 september 2013

Om (andras) loppislycka

Loppisskåp

I dag var den stora dagen då Myrorna skulle sälja prylar som stått i skyltfönstret i några veckor och frestat förbipasserande. Min make var en av dem som tryckt näsan och kameran mot glaset och dregglat över detta underbara blåa skåp. Han behövde bara visa fotot ovan för att jag också skulle gå igång. En kvart före öppningstid stod jag därför utanför – men jag var knappast ensam. Det visade sig att Det Blå Skåpet var samtalsämnet i hela kön.

När klockan slog 10:00 for dörrarna upp och som galopphästar i en startbox satte klungan av. Jag hamnade småsvärande och med adrenalinet pumpandes bakom en tant som var alldeles för långsam. När jag kom fram till möbelavdelningen stod redan tre segeryra tonårskillar med skåpet som en jakttrofé. Bredvid dem hade de också det vita vackra bordet som syns på bilden ovan.

Tonårskillarna, som gissningvis var i 17-19 årsåldern var uppenbart väldigt intresserade av möblernas historia och pumpade personalen på årtal och varifrån möblerna kom. När jag efter en stund gick till bilen såg jag dem stå och posera framför den enes kamera med skåp och bord som de allra finaste segerpokaler. De var så glada att de skrattade! Jag blev alldeles varm av framtidshopp och ropade över gatan att det verkligen såg ut som att möblerna hade fått rätt ägare.

Och själv behövde jag inte gå tomhänt från Myrorna heller. Jag köpte en ägghylla (fatta hur glad jag är för den!!) och två småhyllor, perfekta till Miltons nya rum.

Loppishyllor

7 kommentarer:

  1. Oj, oj, oj kände hur adrenalinet pumpade igång bara av att läsa det här! Vilken plåga:) Stort av dig att kunna se glädjen hos killarna som fick skåpet! Själv hade jag inte varit lika ädel, jag lovar;)Men grattis till dina fina fynd, inte fy skam precis!
    Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade jag blivit helt tomhänt själv hade jag haft svårt för att glädjas för deras skull. Men ägghyllan gjorde mig helt överlycklig så den kompenserade.

      Radera
  2. Generösa ord från dig, och vilken tur att det inte var någon sur person som fick köpa skåpet och bordet. Otroligt att de var så intresserade, och glada! Framtidshopp, jag verkligen.

    Men du fick med dig fina saker som de där hyllorna och ägghyllan är helt fantastiskt fin!

    Tack för din kommentar hos mig, gissa om jag blev glad när en byggnadsantikvarie skriver sådana ord! Och vet du, jag bor och renoverar själv!

    Kramar
    Cia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att du uppskattade min hälsning. Wow, du är singel alltså - då blir jag extra imponerad av det hårda arbetet med huset! Heja dig!!

      Radera
  3. Killarna var utsända av sin mamma, berättade mamma som ju också var där. (För att köpa skåpet till mig!) Hon hade pratat med dem. Istället hittade hon bl a en bit av ett Marimekkotyg som jag suktade efter för sisådär en tio år sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, där ser man! Vissa skickar sina barn, andra skickar sin mamma.

      Då var det ju kul att killarna blev så glada för sin mammas skull.

      Jag såg tyget, verkligen snyggt! Grattis till det!

      Radera
  4. Ja, jag kunde ju inte gå själv eftersom jag har ett jobb att sköta. 😉

    SvaraRadera