Jag flyttar bloggandet till Lantliv

Även om Fru Åberg i Lågbo kommer att lägga sig och vila på obestämd framtid kommer jag inte att sluta blogga. Tvärt om faktiskt - jag kommer att göra det ännu oftare! Jag har nämligen äran att få flytta bloggen till Lantliv.

Jag har följt Lantliv under åren men ärligt talat med en känsla av guilty pleasure. Bilderna av livet på landet är så romantiska och även om jag vet att det inte alltid är så i verkligheten sväljer jag dem med njutning.

När jag fick frågan om att ingå i blogg-stallet tänkte jag att det är ett utmärkt sätt att nå ut med byggnadsvårdens budskap till ytterligare en målgrupp. Jag kan ju alltid addera lite byggkaos och bilder på flagnande nagellack : )

Det känns väldigt uppfriskande med en nystart! Hoppas du också kommer att uppskatta det. Följ med i jobbet och vardagen och läs om fina gamla kök, skurgolv, färg och tapeter, badrum i gamla hus, höns hemma, härliga trädgårdar och mycket mer på bloggen Erikas hus.

Fru Åbergs avslut, årskrönika 2015

Nämen? En sammanfattning av året innan året ens är slut?
Sedan jag startade den här bloggen våren 2011 har jag ägnat mellandagarna åt att reflektera över året som gått. Nu gör jag det redan i november. Anledningen är att Fru Åberg i Lågbo kommer att gå i dvala.

Det har hänt så oerhört mycket i mitt liv under 2015. Jag har inte hunnit skriva om ens hälften. Men det som är allra mest betydelsefullt är att jag sa upp mig från mitt förra jobb och satsade helhjärtat på ett liv som egen företagare. Och när det var gjort har jag haft den stora lyckan att få erbjudanden som jag knappt vågade drömma om. Några av dem är inte officiella än men att tv-serien "Det sitter i väggarna" har premiär på måndag, den 9:e november hoppas jag att ingen av er har missat : )

Arbetet med tv-produktionen har tagit mycket av min tid under året. Det har varit helt fantastiskt roligt på alla sätt och jag håller tummarna stenhårt för att det ska beslutas om en säsong till. För övrigt har jag skrivit artiklar och krönikor för Gård & Torp, hållit föredrag, medverkat i artiklar och haft konsultuppdrag. 2015 var också året boken som jag jobbade med under min tid på Länsmuseet Gävleborg blev klar. Den krävde uthållighet och målmedvetenhet och väckte en aptit på att skriva mer bakom mjuka eller hårda pärmar!

Hemma ser det finare ut än någonsin! Huset har fått ett nytt tak, vilket blev ett enormt lyft för helhetsintrycket. Tack vare den milda hösten har jag hunnit göra en del nyplanteringar i trädgården och även om det är en hel del kvar finns en känsla av vitalitet som inte fanns förr. Annars är det mest småfix som har uträttats, som att inreda en klädkammare och gömma trapploppets strukturtapet bakom underbar pärlspont.

När vi flyttade till gården tänkte vi att det nog skulle behövas tio år för att få ordning på den där mögliga, plastmattetäckta men charmiga kåken. Nu återstår bara ett år! När jag ser mig omkring är det bara hallen på övervåningen som behöver lite omtanke. Det kommer vi att klara av under 2016. Jag blir stolt och lite gråtmild när jag tänker på det, att målet är så nära. "Jaha, det var den epoken i livet det... När vi levde i sågspån och byggdamm." Som tur är finns det fyra hus till på gården - och med trädgård, höns, ett sprudlande intresse för inredning och en idé om en utbyggnad kommer jag knappast att vara sysslolös.

Outtröttlig tapet

Det har gått åtta år sedan vi tapetserade över de bleka, intetsägande 1980-talstapeterna i salen. Jag har fortfarande inte tröttnat på "Katarina". Murrig, mysig och stämningsskapande - perfekt för rummet där man vill slappna av, tända ljus och krypa ner under en filt i soffan och titta på Kobra.

Inga helgon, men hantverkare

Det är Alla helgons helg och det är höstpyntat utanför verandan. Det är helgen man ska tänka lite extra på dem som inte lever med oss lägre. Som historieintresserad tänker jag väldigt ofta på de döda och tänker att även om de inte finns här med sina fysiska kroppar, är de i högsta grad närvarande.

Mina tankar går till farfar, morfar och mormor. Farfar som var murare och den första som förklarade för mig vad putsbruk är. Morfar målaren som tog med mig till sin verkstad och visade att man kan tillverka färg av ägg. Och mormor, en skicklig textilhantverkare och småföretagare med egen inredningsbutik där hon gav superservice.

Jag tänker att jag har fått lite av varje från dem. Intresset för hantverket, kvalitetsmedvetenhet och en lust att bygga, att skapa.

Vi är inga helgon någon av oss. Bara vanliga människor som vill göra lite nyttigt och vackert.

Min väg till byggnadsantikvarie

Foto: Janne Danielsson, SVT 

Titt som tätt får jag frågor om hur man blir byggnadsantikvarie och vilken utbildning jag har gått för att jobba med det jag gör. Jättekul att ni är nyfikna! Det finns såklart många vägar att gå, men det här är min:

Jag blev intresserad av gamla hus under gymnasiet. Jag läste mediaprogrammet och ingången därifrån till husen var via kameralinsen. Då var min dröm att få jobba som scenograf, att skapa känslor, stämningar och berättelser genom den fysiska miljön. Den insomnade drömmen väcktes ju faktiskt till liv i och med tv-produktionen "Det sitter i väggarna", även om det är människors riktiga hem jag jobbar i nu.

Efter gymnasiet fortsatte jag att plugga på Kultur- och kommunikationsprogrammet på Högskolan i Gävle. Kurser inom historia, etnologi, genus och kulturvetenskap gjorde mig nyfiken på arkitekturhistoria. Vems historia är det som berättas genom byggnaderna? Varför anses det självklart att bevara slott och kyrkor, men inte arbetarbostäder och bondgårdar?

Genom att delta på ett av Svenska byggnadsvårdsföreningens sommarläger hittade jag min drömutbildning på Högskolan på Gotland. Det treåriga programmet med den långa titeln "Tillämpad byggnadsvård - traditionella metoder och material". De två första åren hade vi lika mycket praktik som teori. Jag och mina kursare gick ut i ekskogen, fällde några stockar och byggde oss ett litet hus. 

Vi fick prova på alla möjliga hantverk. Vanliga som snickeri, måleri och mureri. Ovanliga som stuckatur, stenhuggeri, timring och smide. Det var en fantastisk känsla att upptäcka att min lilla kropp kunde bygga och laga ett stort hus! Med kunskap och rätt verktyg spelar det ingen roll om man är man eller kvinna, nybörjare eller erfaren. 

Funderingarna och erfarenheterna från utbildningarna gjorde att jag hade hittat min mission: jag ville berätta för folk om byggnadsvård! Och det har jag gjort sedan dess; genom talande, skrivande och fotograferande - och uppenbarligen inspirerande. 

Tack för att ni vill lyssna: )

Arbetsglädje på höstlovet

Sedan jag körde igång på heltid med mitt företag har jag känt mig som en galopphäst i startbåset på söndagarna. Äntligen en ny arbetsvecka! Äntligen kan jag sitta ostört i timtals och skriva, redigera bilder, kommunicera med spännande uppdragsgivare och jobba med hus, färg, form och ord på alla tänkbara kreativa sätt!

Att det officiellt är höstlov, gör mig inget. Vi har redan varit lediga, då familjen åkte till Frankrike och Schweiz för typ en månad sedan. Nu kör jag så det ryker med att beta av att-göra-listan!
Så här kan en arbetsvecka se ut för mig:

• Jobba med min webbsida som ska släppas snart
• Skriva ett protokoll efter ett konsultuppdrag
• Affärsmöte i Stockholm
• Skriva en krönika
• Redigera bilder till en kommande artikel
• Korrekturläsa två artiklar där jag blivit intervjuad
• Meddela titel och vinkel på ett beställt föredrag
• Regelbundna fikapauser med kardemummakryddat kaffe!

Kärleksört och kaprifol blommar sist

Nu börjar trädgården blekna. Det gröna, rosa och lila tvättas ur av höstregnet och blir grågrönt, rostbrunt och ockragult. Mina favoritfärger om det vore färgpigment, men i rabatterna ger det en känsla av uppgivenhet. Jag måste fylla på trädgården med vackra höstblommor och sprakande bladverk! Tills dess zoomar jag in på de färgklickar som finns; kärleksört och kaprifol.