Skottland, del 2; De gröna kullarna

På väg norrut från Edinburgh hann vi se en hel del. Mer än vi hade planerat faktiskt. Det visade sig nämligen att någon bro över någon av alla dessa floder var avstängd. Därför satt vi i bilen i åtta timmar i stället för de dryga 4 vi hade räknat med. Det hann bli väldigt många "-Oooohhhh!" och "Ååååååhhhh!" av förtjusning. Åtminstone innan magarna började kurra allt för högt.

Gröna kullar, stengärdesgårdar och slingrande floder nere i dalgångarna så långt ögat nådde. Vägarna kantade med vilda påsk- och pingstliljor. Landskapet var uppenbart präglat av betande får. Sly var sällsynt, överallt var marken slät och snaggad. Jag fick en hint om hur det svenska kulturlandskapet kan ha tett sig på sina håll för sådär en femtio år sedan, innan den stora igenväxandet bredde ut sig.

Uppe i det skotska höglandet låg snön fortfarande kvar på topparna. Ljungen var fortfarande brun och ful. Men tänk på höstarna - det vore underbart att få uppleva när ljungen blommar och bergen är lila!

Tillslut var vi framme i Aberlour och vårt Bed & Breakfast "The Mash Tun". Det var det gulligaste lilla hus ett stenkast från floden Spey. Rummens standard var förvånansvärt hög med tanke på priset. Jag sov fantastiskt bra i den lagom mjuka sängen. Tyst varmt och ombonat var det. Som medicin för en sömnstörd småbarnsförälder! På nedervåningen fanns en restaurang med toppenmat och en pub med en mycket välsorterad whiskeybar. Vi tog också möjligheten att provsmaka den lokala whiskeyn på Aberlours eget destilleri.