Kökskammaren blir bibliotek (del 5)

Ett halvår efter att vi påbörjat restaureringen av kökskammren var rummet förvandlat till ett bibliotek. Under restaureringens gång hittade vi spår från historien, både i själva rummet och tack vare gamla fotografier. Vi plockde godbitarna ur det sekel som gått sedan huset byggdes:

1911 - Rummet återfick papptak, profilerade dörrfoder, taklister och golvsocklar. Spegeldörren mot köket och skurgolvet plockades fram igen. Murstocken putslagades och målades och väntar fortfarande tålmodigt på en kakelugn.

1920-tal - Vi valde att tapetsera med en tapet som påminner om den som vi vet har suttit i rummet omkring 20-talet. Även elinstallationerna gjordes på liknande sätt som vid den här tiden, med utanpåliggande ledningar, strömbrytare i svart bakelit och kulodosor i porslin.

1948 - Skjutdörren in till salen och dörrhandtaget mot köket är spår som bevarats från 40-talet. Centralvärmesystemet med sina grova rör och bulliga element är fortfarande i gott skick, så de finns kvar. Själva värmekällan i form av vedpanna är utbytt med det syns förstås inte i rummet.

1970-tal - I och med 70-talets energikris byttes husets spröjsade fönster ut mot kopplade tvåglasfönster och timmerväggarna isolerades med mjuka träfiberskivor. Dessa förändringar finns kvar även efter vår restaurering. Träfiberskivorna är oförargliga men de ospröjsade fönstren förtar mycket av husets ursprungliga karaktärsdrag. Jag skulle önska att vi hade råd att byta tillbaka men det ligger bortom vår ekonomiska planeringshorisont...

2010 - Tillägget från vår tid är de väggfasta bokhyllorna; den inredningskomponent som slutligen förvandlade kökskammaren till ett bibliotek. Den fundamentalistiska byggnadsantikvarien får väl en allergisk reaktion när jag härmed avslöjar av bokhyllorna är byggda av MDF. Vi blåste liv i det stela skivmaterialet genom avslutande taklist och golvsockel i trä, genom att måla hela härligheten med linoljefärg i en enkel ekimitation och genom att kröna dörrarna med gamla knoppar i porslin och mässing.