_

torsdag 26 juni 2014

Ernst–gamla tapeter KAN lagas!

086
Jag har precis tittat på säsongspremiären av Sommar med Ernst. Som vanligt sitter jag som på nålar. Jag och Ernst har en lång (ensidig) relation. Jag har hängt med från Sommartorpets dagar och då började förhållandet stormigt. Jag tror det var något gulligt 1940-talskök som revs ut och jag och min studiekamrat Kristin, blev så upprörda att vi skrev ett brev till SVT där vi föreslog att produktionsteamet skulle få kompetensutveckling inom byggnadsvård.
Jag tror faktiskt SVT lyssnade, för allt eftersom åren gick blev det reflekterande förhållningssättet till historien allt mer framträdande. På ett lättsmält sätt, visst! Men när Ernst blandade äggoljetempera på Av Jord och smekte kilsågade plank på Åttersta såg spann jag som en katt (uttryck lånat av min kollega; tapetexpert Ingela Broström) hemma i tv-soffan. Efter den sista säsongen med orangeriet som fick nytt liv var jag en i Ernsts fanclub och fler än en gång har jag försvarat honom i diskussioner om allt från grejen med att vara barfota till maskulinitet!
När jag nu återigen satt framför tv:n tillsammans med stora delar av Sveriges husrestaurerare kändes det lite som att visa upp sin nya partner för föräldrarna – man vill så gärna hen ska göra ett bra intryck. Lika skamsen blev jag därför när han vänder sig mot kameran och säger att de gamla tapeterna i det makalösa 1920-talshuset inte går att rädda. Det “GÅR” inte. De är för trasiga och rassliga och förresten är det KÄNSLAN i rummet man vill åt, förklarar han.
Ok att han inte vill bevara kulören i bondgårdens hallar och trapplopp för att han associerar till en bajsblöja. Ok att kakelugnsmakarna påstår att kakelugnen bara behöver torka i två månader, jämfört med ett halvår som annars är rådet. Ok att sponsoravtalet med Beckers gör att äggoljetemperans och linoljefärgens sinnliga och tekniskt överlägsna egenskaper plötsligt glöms bort när trädgårdsbänk och golvlister målas. Men att påstå att gamla tapeter inte KAN lagas är FEL!
Det är till och med väldigt lätt:
1. Man tar ett stycke tapetpapper (utan mönster om man inte har en extrarulle av exakt samma tapet) och river av en bit som är några centimeter större än hålet/revan/sprickan.
2. Dra på tapetklister på baksidan och sätt tapetlappen över skadan. Vänta till tapeten har torkat.
3. Måla sedan tapetlappen i kulörer och mönster som liknar tapeten. Superenkelt om man är lika konstnärligt begåvad som Ernst!
För den som vill går det alltså att laga trasiga och rassliga tapeter och det borde Ernst ha berättat. Med enkla knep kan man bevara den ÄKTA känslan som bara gamla autentiska tapeter kan ge ett rum och då har man också bokstavligt talat sparat värdefulla blad i boken om husets historia.
Inför nästa säsong ställer jag gärna upp som antikvarisk medverkande och faktagranskare. Välkomna med inbjudan tv4!

10 kommentarer:

  1. HELT RÄTT! Jag satt faktiskt och funderade om du skulle ha godkänt gårdagens Ernst-program när jag tittade. Förstod nog att du hade ett och annat att säga om tapeterna :) Tänkte faktiskt inte ens på att det inte var äggoljetempera när Ernst målade... synd att de gör avkall på kvalitet pga sponsorer. Nåja. Jag tycker definitivt att de ska ta in dig som chefsantikvarie! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst! Jag kan tänka mig att bli inbjuden som tapetkonservator också ; )

      Radera
  2. Helt rätt! Han kunde ha sagt att hon valt att riva ner dem men att det faktiskt går att laga en trasig tapet.
    Och vi sitter ändå klistrade vid tvn nästa torsdag, eller hur?
    Jaa, gör det! (tv4)

    Trevlig helg!
    Cia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Klistrad som en nytapetserad tapet!

      Radera
  3. Kan inte göra annat än att instämma. Gillar Ernsts arbete, men han skulle kunna dra ner ännu mer på enkla genvägar när han reniverar.
    Skulle vara intressant att höra dina synpunkter aom byggnadsantikvarie på Bungemuseets försäljning av strandridaregården efter Johan Ahlbom på Gotland < http://bohoguy.blogspot.se/ >. Jag har förståelse för Bungemuseets ekonomiska aspekter, men borde det inte finnas statliga pengar för ett bevarande? Kanske dags för en svensk variant av Nationel Trust?
    Till listan för bevarande bör även Herta Hillfons ateljé ingå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar, vilken trevlig blogg du har! Strandridaregården - där firade vi midsommar år 2010! Fantastiskt fint! Jag är inte alls insatt i förhållandena omkring försäljningen, men oavsett fastighetsförvaltare håller jag tummarna stenhårt för att de kulturhistoriska värdena bevaras!!

      Radera
  4. Tummen upp!!! Hade lite svårt för de där kaffekoppsljustakarna också... Vill liksom dricka kaffe ur mina. Att limma ihop dem till nåt annat känns fel för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var kanske mer kul som idé än vad det blev bra...

      Radera
  5. Johan Lundback1 juli 2014 kl. 10:14

    Åh, ja vi var flera som satt och var upprörda. Tapeten var så himla fin också och i våra ögon nästan intakt. Tråkigt även när de besöker gysinge men ändå väljer att måla med sämre färg... Men det ska bli spännande att se hur det fantastiskt vackra huset utvecklas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst var tapeten fin dessutom!! Jag håller med om att det ska bli roligt att fortsätta följa. Jag känner mig hoppfull trots allt! Ernst ska ha en klapp på axeln t.ex. för hur utförligt han förklarade förhållandena omkring skurgolv.

      Radera