tisdag 1 juli 2014

Före- och efterbilder från salen

Salen allra först
Salen omkring 1930-talet: Skurgolv med breda golvlister och randiga tapeter med blombuketter. Taket är sannolikt pappspänt. Gardinerna och de målade rullgardinerna döljer de spröjsade fönstren från år 1911.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Salen 2006: Grå plastmatta med smala golvlister och ljusgrå, diskret vävimiterande tapeter. Taket är vävspänt. Persienner i de spröjslösa fönstren från 1980-talet.

Salen efter
Salen som den ser ut från år 2007: Skurgolv med breda golvlister och murrig tapet med stiliserat blommönster. Taket är vävspänt. Persiennerna har tagits bort men 1980-talsfönstren sitter fortfarande kvar.

Före- och efterbilder är bland det bästa jag vet! Det ger tröst att titta på när restaureringssvackorna är som djupast och det känns som om det inte händer någonting hemma. Jag tycker också att det är väldigt inspirerande (och ibland avskräckande…) att se före- och efterbilder från andras hem, så därför vill jag bjuda på det själv.

När vi restaurerade salen år 2007 hade vi inte sett den översta bilden från 1930-talet. Det hade kanske inte heller gjort någon skillnad i hur vi tänkte.

När vi övertog huset 2006 var salen stelt som ett landstingsägt väntrum. Plastmattan, tapeterna, taket och fönstren var från 1960-1980-talet. Vår begränsade ekonomiska och tidsmässiga resurser gjorde att vi sparade en del och bytte ut resten.

- Plastmattan var lätt att riva ut och det breda plankgolvet under behövdes inte ens slipas, det var bara att såpskura så blev det fint. Golvlisterna byttes till samma modell som fanns bevarade i andra delar av huset och som salen också hade från början. Samtidigt byttes de smala släta dörrfodren till breda profilerade.

- När vi valde tapet hade vi alltså inte sett fotografiet ovan, utan vi utgick från en som har suttit i rummet bredvid och som jag skrivit om HÄR. Tapeten vi valde heter “Katarina” och är en rekonstruerad tapet från 1920-talet från Sandberg Tapeter. Den finns fortfarande att köpa i andra färgställningar men just den här är rekonstruerad utifrån originalet i gråbrunt, rött, svart och guld. Som pricken över i:et satte vi upp en smal svart bård från Handtrycka Tapeter. Att sätta upp en bård är ett tips för den som vill tillföra lite tidstypisk elegans!

- Vävtaket fick sitta kvar trots att rummet sannolikt hade haft ett pappspänt tak från början. Ibland måste man behärska sig och SLUTA restaurera ett rum för att orka ta sig igenom ett helt hus!

- Ganska tidigt bestämde vi oss för att det inte är rimligt att byta husets fönster. Det vore ett slöseri med tid och pengar eftersom de från 1982 fortfarande är i gott skick. Men som det skär i mitt antikvariehjärta att de spröjsade fönstren är borta - och fy vad de stumma floatglasen sticker i ögonen! Se dem som ett varnande exempel på att aldrig byta gamla fina fönster!

I väntan på en miljonvinst på Stryktipset låter jag pelargonerna breda ut sig och linnegardinerna fladdra för att dölja fönstren så gott det går.

4 kommentarer:

  1. Gillar rockaren i soffan också☺. Visst är det roligt med före och efter bilder. Händer tyvärr ibland att jag glömmer att ta den där före bilden. För att hålla humöret uppe för jag också en huslogg som är bra att läsa när det känns tungt. Håller så med om att man får välja sina strider när man renoverar. För att orka. Eftersom både tid och pengar inte finns i överflöd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, rockaren gör det extra hemtrevligt : )
      Det verkar som om vi har samma strategi för att få restaureringspepp. Kom igen Asta, heja, heja!

      Radera
  2. Låt en duktig snickare sätta spröjs i de befintliga ytterbågarna
    Hans

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte bara spröjsen... Storleken stämmer inte heller, de gamla fönstren var högre. Och så är det där med fönsterglaset; nu är det floatglas som ger en blank och livlös yta. Dessutom saknar både mittpost och bågarna profilering som annars leder in ljuset så vackert. Tack för tipset, men nej, vi kan inte tänka oss fuskspröjs.

      Radera