Ögonblick i trädgården mellan regnskurarna

Mot lekstugan blommar akleja och jätterams. Vid foten av spaljén breder bergenia ut sig.

Grusgången vid entrégrindarna är kantade av perennrabatter.
Rosenkrage tittar upp över de andra.

Rosenkrage

Vid matplatsen växer det fina prydnadsträdet rosenhagtorn.

Små rosa rosenlika blommor sitter i klasar och har gett rosenhagtornen dess namn.

Det är knappt man har kunnat njuta av trädgården den här förfärligt kalla, regniga och blåsiga juni. Men så ofta jag hinner går jag ut med kameran och förevigar sommaren. Nu börjar makens semester. Hoppas innerligt på att det blir bra måleriväder i fyra veckor framåt så vi kan bli klara med huset!

Så anlade vi vår köksträdgård

April 2011

Juni 2012

Äntligen börjar det växa och bli grönt i köksträdgården! Det här är bara andra säsongen vi har våra odlingar. Tidigare var platsen ett igenvuxet virrvarr men förra våren när vi dränerade om alla hus på gården passade vi på att ta grävmaskinens hjälp med att skapa en plats för växande grön mat.

Platsen ligger lite avsides från bostadshuset, snett bakom ladan som syns till höger på de båda bilderna ovan. Här såg vi spår av en gammal köksträdgård med upphöjda bäddar men allt var övervuxet av sly och ogräs. Nu efter förvandlingen består köksträdgården av tre delar: I den bortre änden mot staketet finns odlingsbäddar och en komposthörna, i mitten ligger en pergola där vi har matplats och i avdelningen närmast i bild finns bärbuskar.

Före

Samma vy, efter

Så här gjorde vi:

1. Grävmaskinen rev upp sly och ogräs med rötterna och fyllde igen gropar och andra ojämnheter. En svag lutning mot söder bibehölls för att maximera värmen här i sydligaste norrland.

2. Staketstolpar sattes upp i samma läge som vi hittade rester från gamla stolpar. Staketet rekonstruerades och ett plank byggdes mot en komposthörna. Störar till en pergola sattes djupt i marken med grävmaskinens hjälp. Av stenarna som fanns i marken och som kommit upp vid dräneringen byggdes en stenmur.

3. Till en början hade vi tänkt mura upphöjda odlingsbäddar av tegel men till vår överaskning och stora lycka stötte grävmaskinen på tio gamla staketstolpar i granit! De hade uppenbart utgjort odlingsbäddar tidigare men varit så övervuxna att de blivit osynliga. Efter lite skissande och pusslande pillade grävmaskinen dem på plats. Två lagom stora bäddar blev det, ca 1,20 m breda och 1,50 m respektive 1,90 m långa. Sedan byggde vi fyra mindre odlingsbäddar av runda naturstenar. Alla bäddar fylldes med den fina matjord som fanns i marken och gödsel från grannens stall.

En vårvinterdag i år innan staketet var klart. Snön smälter snabbast på odlingsbäddarna till vänster som ligger högst och dessutom närmast planket. Där ser man hur mikroklimatet kan förbättras!

4. Markduk lades på gångarna mellan odlingsbäddarna och över pergolans markyta. Sedan körde vi skottkärra efter skottkärra med singel och krattade ut.

5. Bärbuskar samlades ihop från olika ställen på gården där de stod förvuxna eller förvildade. Fyra vinbärsbuskar fick vi ihop; två röda, en vit och en svart och de placerades i området vid stenmuren.

Fyra vinbärsbuskar flyttades och placerades vid en nyanlagd stenmur

Guldhumle klättrar på pergolan, byggd av gamla hässjestörar

Ljusgröna fällbord och Grythyttans mörkgröna fällstolar ropades in när Länsmuseet Gävleborg auktionerade ut sina gamla cafémöbler

Bakom planket finns komposthörnan och plats för redskap. Staketet av hässjestörar är återuppfört utifrån hur det såg ut tidigare. Närmast i bild syns två odlingsbäddar av gamla granitstolpar. Längs planket och staketet finns odlingsbäddar satta av natursten

En av de två odlingsbäddarna gjorda av gamla staketstolpar i granit. Här växer lök, sallat och rädisor i år. Nästa år blir det något annat, eftersom vi ska odla enligt principen för växelbruk

En syrén tittar in över staketet. Planket, som tillverkades av bräder med olika bredd och i olika grå nyanser, ska förses med en grind i hålet till vänster. 

En egentillverkad trampsten i betong underlättar skötseln i odlingsbädden. Smultron, lavendel och rabarber har tagit fart medan frösådd gräslök och sockerärt tvekar lite i junis svalka.

Så här ett år efter att projektet började knytas ihop kan jag göra en första utvärdering. Än så länge återstår en hel del finlir, men själva grundkonceptet är klart. Förutom markduk och singel är köksträdgården uppbyggd med fått, funnet och återvunnet material. Det känns bra för en miljömedveten snåljåp som mig. Utformingen gör den lättskött och än så länge känns odlingen lagom stor. (Växer vi ur den har vi ytterligare fyra hektar att kunna ta i anspråk...) Det är både en spännande och samtidigt en harmonisk plats som vi dras till, hela familjen. En plats där vi kan visa barnen att mat kommer från jorden och inte växer i varuhus, samtidigt som vi kan uppleva den sinnliga kittlingen av att äta något från sol till bord inom en minut.

Det självkritiska betyget lyder; Mycket Väl Godkänt!

Min artikel i Gård & Torp nr 6

För en tid sedan skrev jag en artikel utifrån ett flygfotografi på vår gård. Nu är den publicerad. Köp Gård & Torp nr 6 och läs, vetja! Har du oerhört bra syn kan du läsa texten genom att klicka på uppslagen här nedan.

Flygfotot kommer från Svenska Aero-bilder AB. Tänk vad mycket man kan läsa av en bild. Så nära en tidsmaskin man kan komma.

Vackra mattor på trädgårdsseminarium

I går for jag och mamma iväg till norrut till hälsingegården Erik-Anders i Asta. Min kollega Ulrika Olsson hade roddat ihop ett fantastiskt bra trädgårdsseminarium med några av landets experter på kulturhistoriska trädgårdar. Inte nog med att man fick höra intressanta föreläsningar och fick en guidning av trädgården - visning av huset ingick också. Jag hade särskilt ögonen på golven den här dagen. Kolla vilka underbara mattor!

På gården fanns en butik med en loppisavdelning också. Där köpte jag den finaste lilla matta man kan tänka sig. Vilken final!

Funderingar över färgsättning

Den här bilden har jag visat förr men det finns så mycket att tömma ur den. Nu när det ska handla om färgsättning exempelvis. År 1929 hade huset med största sannolikhet samma färgsättning som när det byggdes 1911. Panel i ljust röd slamfärg eftersom den ljusröda slamfärgen var standard då, till skillnad mot nu när den mörkare röda har blivit vanligare. Tanken på att det just kan ha varit fabrikatet Falu Rödfärg är kittlande. Det har funnits fler koppargruvor som levererade pigment, men eftersom Dalarna är vårt grannlän är det en inte allt för vågad gissning av färgen kom från just Falun.

När jag skrapade på verandans panel visade det sig att underliggande färg var ljust pistagegrön. Häftig konstrast! Vad entrédörrarna hade för kulör vet jag inte för de finns inte kvar. Fönstrens färgsättning har jag däremot belägg för. De små takfotsfönstren finns förvarade i ett uthus och de är engelsk röda.

När jag klippte in den här bilden från tidigt 1950-tal tänkte jag nämna att fönstren så småningom målades vita, men nu blir jag osäker... Visst är det en svag nyansskillnad mellan fodren och bågarna? Jag måste fråga den lilla pojken som har blivit stor nu, om han kommer ihåg vilken färg fönstren hade vid den här tiden.

Sedan de svartvita bilderna togs har fönstren bytts mot spröjslösa och farstukvistens snickarglädje tagits bort. Dessutom har vi valt att sätta in pardörrar i farstukvisten i stället för en helpanelad furudörr som fanns när vi flyttade in. Så hur skulle vi tänka om färgsättning nu när det var dags att måla om? Att gå tillbaka till den ursprungliga färgsättningen var inte självklart eftersom väsentliga byggnadsdelar förändrats genom historien.

Att huset skulle bli ljust falurött igen kändes självklart. Panelen i sig är den ursprungliga och även om huset andas mer funkis än 1910-tal nu för tiden var den ljusröda nyansen vanligast ända till mitten av 1900-talet, så det blir lämpligt om man ser det färgsättningshistoriskt. Jag är inte så modig att jag skulle återgå till pistagegrönt på farstukvistpanelen, så den får bli ljust faluröd den också. Pardörrarna kommer att bli gulockra på utsidan. På ett trettioårigt flygfoto skymtar nämligen fönsterlösa pardörrar i gulbrunt in till hallen. Och eftersom gulockra är en imitation av ek, vilken växer här längs Dalälven, kommer nog gulockra att känna sig som hemma. När dörrarna är uppställda kommer man att se dess kromoxida innersida. Uppslaget till grönt har jag fått från bryggstugan där både dörrar och fönsterbågar är urblekt kromoxida.

Jag tycker att det är oerhört snyggt med fönsterfoder och mittpost i brutet vitt tillsammans med fönsterbågar i en avvikande kulör. Traditonellt har bågarna då målats gröna, röda eller gula och det ger en sådan fin karaktär. Så för att hotta upp de tråkiga 70-talsfönstren målade jag mangårdens bågar, precis som bryggstugans. Och kolla vad som händer!

När fönsterbågen är grönmålad ser den större ut! Det blir samma effekt som med en eyeliner som visuellt förstorar ögat! Det var en trevlig överaskning, speciellt eftersom fönstren är lägre än de ursprungliga var. Nu får fasaden bättre proportioner på köpet!

PS. Lägg märke till det lilla blindfönstrets målade spetsgardin. Gulligt! DS.

Vi målar om!

Äntligen, efter sex år på gården tycker vi att vi har gjort tillräckligt många livsnödvändiga lagningar och byten och restaureringar så att det tillslut är dags för lite onödig lyx som ommålning. Att målarfärgen flagnar är ju ingen direkt fara för träet. Tänk bara vad många grånade timmerhus det finns i norrland. Silvriga och skimrande står de där och trotsar pinande vindar.

Men vårt hus har inget av de grå tinningarnas charm direkt. Och när jag hade skrapat och slipat av den löst sittande färgen såg det ju helt enkelt för bedrövligt ut! Därför fick barnen mysa hos morfar och bonusmormor i helgen medan jag och maken körde järnet för huset skulle återfå självförtroendet. 

Och jag måste erkänna att jag har underskattat betydelsen av en nymålad fasad! (Även om bara halva är rödfärgad här på bilden) Vilket lyft det blir! Så prydligt, hemtrevligt och välkomnande! Och än så länge är det ett riktigt roligt arbete också. Man kan riktigt höra hur huset spinner och kurrar och välbehag när de gamla färgflagorna rasslar till marken och den nya färgen smörjs in som en välgörande lotion.

Men hallå där, snygging!

Jag har fått ärva en pelargon av svärmor och bonussvärfar.
"-Varsågod! Här får du en rosa." Det var allt jag fick veta. Inget namn, inget ursprung. Nu har den presenterad sig för mig för första gången. Att det är en zonalpelargon med enkla blommor har jag listat ut. Men vem ÄR denna mystiska skönhet?

Blomstängeln reser sig gracilt över de saftigt gröna bladen. De långsmala knopparna kramas ömt av de allra nättaste foderblad och öppnar sig sedan försiktigt till en liten dockskåpsros. Sedan slår den ut med perfekt tonade kronblad där kantens ljuva rosa övergår i det renaste vitt i mitten. Ståndaren kontrasterar mot det vita och fångar både blickar och insekter med en nyans i rödorange. 

Snälla, svara den som vet vem den här snyggingen är, denna pelargonernas vinthund som har flyttat hem till oss!

Grattis på nationaldagen, Sverige!

Och förlåt för att jag inte kom mig för att hissa flaggan från Gefle Manufaktur i år heller. Jag hissar den här på bloggen i stället genom en bild från midsommarafton. Hipp, hipp!

Längtan efter värme

Jag trodde inte att jag skulle längta efter en kakelugn i juni men det känns som höst ute. Sju grader kallt, regn och ilsken blåst. Stearinljusen är tända och filten ligger över benen. Vi har äntligen hittat en kakelugn efter flera månaders letande! Den såldes nedplockad på Blocket och har sått i ett hus i Huddinge en gång i tiden. Nu har vi alltså en i rätt modell och med rätt mått som ligger och väntar på att sättas upp.

Men som jag skrivit om tidigare, är Projekt Kakelugn en krokig resa. Nu har det visat sig att leveranstiden på stortegel är galet lång. Först i juli beräknas muraren få hem teglet. Det betyder att vi inte kommer att hinna elda i kakelugnen på julafton... Tråkigt. Jag hade sett framför mig hela familjen sittandes på en fårskinnsfäll framför den första brasan med tindrande ögon, som i en reklamfilm. Sonen känner av längtan också. Han säger att hans låtsaskompis Pampom har en svart kakelugn. Lyllo Pampom!