fredag 15 juni 2012

Funderingar över färgsättning

Den här bilden har jag visat förr men det finns så mycket att tömma ur den. Nu när det ska handla om färgsättning exempelvis. År 1929 hade huset med största sannolikhet samma färgsättning som när det byggdes 1911. Panel i ljust röd slamfärg eftersom den ljusröda slamfärgen var standard då, till skillnad mot nu när den mörkare röda har blivit vanligare. Tanken på att det just kan ha varit fabrikatet Falu Rödfärg är kittlande. Det har funnits fler koppargruvor som levererade pigment, men eftersom Dalarna är vårt grannlän är det en inte allt för vågad gissning av färgen kom från just Falun.

När jag skrapade på verandans panel visade det sig att underliggande färg var ljust pistagegrön. Häftig konstrast! Vad entrédörrarna hade för kulör vet jag inte för de finns inte kvar. Fönstrens färgsättning har jag däremot belägg för. De små takfotsfönstren finns förvarade i ett uthus och de är engelsk röda.
När jag klippte in den här bilden från tidigt 1950-tal tänkte jag nämna att fönstren så småningom målades vita, men nu blir jag osäker... Visst är det en svag nyansskillnad mellan fodren och bågarna? Jag måste fråga den lilla pojken som har blivit stor nu, om han kommer ihåg vilken färg fönstren hade vid den här tiden.

Sedan de svartvita bilderna togs har fönstren bytts mot spröjslösa och farstukvistens snickarglädje tagits bort. Dessutom har vi valt att sätta in pardörrar i farstukvisten i stället för en helpanelad furudörr som fanns när vi flyttade in. Så hur skulle vi tänka om färgsättning nu när det var dags att måla om? Att gå tillbaka till den ursprungliga färgsättningen var inte självklart eftersom väsentliga byggnadsdelar förändrats genom historien.
Att huset skulle bli ljust falurött igen kändes självklart. Panelen i sig är den ursprungliga och även om huset andas mer funkis än 1910-tal nu för tiden var den ljusröda nyansen vanligast ända till mitten av 1900-talet, så det blir lämpligt om man ser det färgsättningshistoriskt. Jag är inte så modig att jag skulle återgå till pistagegrönt på farstukvistpanelen, så den får bli ljust faluröd den också. Pardörrarna kommer att bli gulockra på utsidan. På ett trettioårigt flygfoto skymtar nämligen fönsterlösa pardörrar i gulbrunt in till hallen. Och eftersom gulockra är en imitation av ek, vilken växer här längs Dalälven, kommer nog gulockra att känna sig som hemma. När dörrarna är uppställda kommer man att se dess kromoxida innersida. Uppslaget till grönt har jag fått från bryggstugan där både dörrar och fönsterbågar är urblekt kromoxida.

Jag tycker att det är oerhört snyggt med fönsterfoder och mittpost i brutet vitt tillsammans med fönsterbågar i en avvikande kulör. Traditonellt har bågarna då målats gröna, röda eller gula och det ger en sådan fin karaktär. Så för att hotta upp de tråkiga 70-talsfönstren målade jag mangårdens bågar, precis som bryggstugans. Och kolla vad som händer!
När fönsterbågen är grönmålad ser den större ut! Det blir samma effekt som med en eyeliner som visuellt förstorar ögat! Det var en trevlig överaskning, speciellt eftersom fönstren är lägre än de ursprungliga var. Nu får fasaden bättre proportioner på köpet!

PS. Lägg märke till det lilla blindfönstrets målade spetsgardin. Gulligt! DS.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar