_

fredag 27 april 2012

Frågestund, del 1


Ulrika Olsson har ställt några frågor till mig på sin blogg. Kul och smickrande att bli intervjuad, tycker jag! Här kommer de första fem frågorna och svaren av totalt elva:

1. Om pengar inte vore ett hinder, hur skulle du vilja bo då?
Då skulle jag, förutom att bo kvar på vår gård, vilja ha en övernattningslägenhet inne i Gävle. För att kunna ta en öl på after worken. För att slippa åka tre mil efter jobb/dagis de allra mörkaste och snöigaste vintereftermiddagarna.

2. Vilket hantverk önskar du att du behärskade till fullo?
Snickeri. Helst allt från finsnickeri till timring. Som det är nu har jag faktiskt en viss snickeriskräck. Det beror på att jag i princip har sifferdyslexi, om det finns något sådan diagnos, vilket gör det väldigt svårt att mäta och räkna rätt. Men tänk om jag behärskade snickeriets ädla konst - då skulle jag kunna bygga mig ett växthus! Och så skulle jag bygga ett blombord och ett nytt kryssräcke till bryggstugan. Eftersom jag vore så skicklig skulle jag också vara väldigt snabb och ha stort tålamod så då skulle jag bygga en takkupa och tillverka nya, spröjsade fönster till hela mangården också.

3. Vilken person har gjort särskilt intryck på dig och varför?
Äntligen har jag en anledning till att berätta att jag beundrar Li Pamp! Hon har bl.a. medverkat i Antikrundan, Antikdeckarna och Antikmagasinet. Precis som jag, är hon speciellt förtjust i 1900-talets design. Li ger antiksverige fräschör och jag tycker att hon är briljant som programledare i Antikmagasinet. Dessutom är hon framgångsrik samtidigt som hon har fyra små barn. Det är hög svårighetsgrad på det.

4. Om du kunde få åka tillbaka i tiden, till vilken tid skulle du återvända och varför?
Det där har jag funderat noga på. Jag skulle vilja födas omkring 1870. Då skulle jag bli född in i industrialiseringen, klä mig i jugendklänningar i 30-årsåldern, uppleva funktionalismens genombrott och få gå och handla på ett nybyggt Konsum i funkisstil. Sedan kunde jag följa det optimistiska folkhemsbygget i pensionsåldern och hinna dö innan skövlingen av gamla hus accelererade på 1960-talet. 

5. Hur länge har du umgåtts med din äldsta vän? Alltså, äldsta som i känt längst.
Det blir väl 13 år det, om jag räknar rätt ; ) Den vän som jag har känt längst och som jag fortfarande umgås med, även om det blir alldeles för sällan, är frågeställaren själv: Ulrika Olsson. Vi lärde känna varandra när vi började plugga byggnadsvård på Gotland år 1999.

3 kommentarer:

  1. Vad kul! Och tänk att vi känt varandra i 13 år! Galet! Väntar spänt på övriga svar!

    SvaraRadera
  2. Hej! Snubblade in på din blogg idag, lustigt sammanträffande för jag läste din artikel i Gård och Torp igår. Kul att läsa mer om ert arbete. :)

    Sifferdyslexi heter dyskalkyli och är en "riktig" diagnos. Det är inte lätt när det är svårt.

    Lycka till!

    SvaraRadera
  3. Aha! Finns det som diagnos borde betyda att det finns ett botemedel! Tack för kommentaren, Andrea.

    SvaraRadera