fredag 6 januari 2012

"... det gamla året lägger sig att dö..."

På nyårsafton stod jag med champangeglaset i handen och lyssnade med skeptiska öron på dikten "Nyårsklockan" som klämtade ut från tv:n. In med det nya och ut med det gamla är väl inte min filosofi direkt, jag som ägnar livet åt att reflektera över det förflutna.

År 2011 hände fantastiskt mycket på vår gård. En del fantastiskt jobbigt och en del som var fantastiskt kul. Fjolåret är inte dött i alla fall. Det lever bara i en annan tid.
Vår son hade precis fyllt två år när vi fick beskedet om att ett nytt litet liv låg och grodde i min mage. Oändlig lycka! Men hoppsan vad jag blev illamående och trött och fick ont i kroppen den här gången! Lärdom; planera inte in århundradets dräneringsprojekt, 100-årskalas, 30-årskalas, öppen trädgård plus restaurering av badrum och barnkammare samtidigt med en graviditet...

Det var inte bara ett embryo som grodde i mig. Texter och bilder i form av en blogg hade länge funnits i huvudet. När våren kom släppte jag ut idéerna i cyberrymden för första gången; Fru Åberg i Lågbo startade!
Så fort snön hade smält dundrade grävmaskiner, traktorer och lastbilar in på gården. Vi grävde upp runt både bostadshuset, ladugården och den stora ekonomibyggnaden för att slippa få fukt i grunden, vatten i källaren och pool i matkällaren. Jag flyttade på varenda perenn och buske som stod i vägen och återplanterade dem när vallgravarna var återfyllda. Lärdom: Att gräva jord, skotta grus och lyfta sten ger foglossning. En mer positiv lärdom var att det går att utföra grävarbeten utan att göra en trädgård till ett kalhygge. I alla fall om man har en lika duktig maskinförare som vi - nämligen min proffsiga lillebror!
Mitt trädgårdsintresse fullkomligt exploderade under året och det var mycket tack vare grävprojektet. Jag fick ju bli trädgårdsdesigner samtidigt! Igenvuxna grusgångar blev fina igen, stubbar grävdes bort och träd återplanterades. Och roligast av allt - köksträdgården väcktes ur sin törnrosasömn. Vi hittade åtta staketstolpar i granit som tidigare hade varit ram till odlingsbäddar men som blivit övervuxna under årens lopp. De fick se dagens ljus igen och jag hann precis plantera tomater (som blev för höga), jordärtskockor (som blev för många), bönor, ärter och potatis (som blev för få) innan planteringssäsongen var förbi. Lärdom: Det finns hur mycket som helst att lära sig om trädgårdsskötsel!
Alla hål i marken hann bli igenfyllda till den 21 augusti. Då ställde vi till med stort kalas för att fira att vår gård Högbo fyllde 100 år. Öppet hus, föreläsningar med bildvisning, loppis, café, fiskedamm, hembygds- och bygdeföreningar på plats och barnens djurkammare med kelsjuka lamm utgjorde inramningen till kalaset. De 150 gästerna fyllde tillställningen med värme och glädje. Hedersgäster var familjen Blomkvist, vars förfäder byggde gården för ett sekel sedan. Lärdom: Respekt!
Sedan jag flyttade till Lågbo för drygt fem år sedan har det vackra landskapet vid Dalälven varit som mitt andra vardagsrum. Under många sköna hundpromenader har jag vandrat längs gärdesgårdarna, förbi hästarna i sommarbeteshagen och ned till höstackarna vid älvängen Sigeränget. Två gånger under året fick jag förmånen att kombinera mitt privata och mitt yrkesmässiga intresse för den gröna kulturmiljön. Det innebar att jag kunde skriva en artikel för Gård & Torp om slåttern på Sigeränget, som du kan läsa HÄR, och arrangera en guidning för allmänheten på älvängarna och i vår trädgård. Lärdom: Jag har banne mig världens bästa jobb!
Sommaren har väl aldrig varit så auktionstät som sommaren 2011. Sex auktioner hann vi åka på och många fina föremål fick följa med oss hem. Den i Tängesbo blev nog min favorit. Kolla barnspisen, kolla kulören på korgen, kolla gunghästen, kolla vilken bra storlek på krattan - perfekt till odlingsbäddarna! Och vad ni inte ser är ett gäng etsade glas som bara såg dammiga och äckliga ut där de stod i en ölburkskartong. Maken såg dock att de hade Det och ropade in dem. Efter rengöring såg även jag skönheten. Mmmmm... jag minns känslan av den tunna glaskanten mot läpparna och iskall flädersaft mot tungan. Lärdom: Visst kan man samla på sig för många grejer, men de allra finaste saker kan också gå en förbi om man inte har stenhård auktionsbevakning.
Förra årets tema framför alla andra var badrummet på nedervåningen. Förvandlingen från farstukammare till badrum avslutades äntligen. Och det hade kunnat sluta så om inte vår dotter hade så bråttom att komma till världen. Så bråttom blev det att badrummet förvandlades till förlossningssal natten den 12 oktober. Lärdom: Om vi någon gång väntar ett tredje barn måste vi flytta in till stan i slutet av graviditeten, max en kvart från sjukhuset. Det är inget skämt.
Ett år har gått. Sonen har blivit storebror, fyller snart tre och har fått ett eget rum. Det har jag inte skrivit om än; restaureringen av barnkammaren. Det ska jag göra så småningom. Precis som en massa andra fantastiskt roliga och jobbiga saker som kan hända under ett år på en gammal gård.

3 kommentarer:

  1. Sannerligen ett innehållsrikt år! Ta det lugnt nu!

    SvaraRadera
  2. Pust! Har just suttit och läst igenom din blogg... hittade hit lite oförhappandes när jag letade efter belysningsinspiration till badrummet som just nu håller på att ta form i vårt gamla småbrukarhus. Riktigt roligt att ta del av, vilka vackra lösningar ni har - ser fram emot att läsa mer!

    SvaraRadera
  3. Kul att du hittat hit, Maria! Fin komplimang!

    SvaraRadera