söndag 18 december 2011

Att hitta den rätta... köksmöbeln

Någon dag under restaureringskaoset 2007.
När vi flyttade till huset köpte vi en matgrupp som Mannen spanat på och drömt om länge. Bastanta möbler i mörklaserat virke med tydlig trästruktur. Ett estetiskt tvärkast från mitt nätta köksbord med ljust virrvarr-mönster som jag haft i lägenheten innan vi flyttade ihop. Dessutom fanns vissa etiska tveksamheter för en byggnadsvårdare som mig... Försäljaren påstod nämligen att virket var återanvänt från gamla förfallna lador. En sådan affärsidé kan lätt övergå i vrakplundring i stället för restaurering, tänker jag mig. Men nykär och kompromissvillig som jag var fick bordet och de sex stolarna flytta in.
2010. Köket är färdigrestaurerat. Men inte köksmöblerna.
Några år senare fick jag frågan om jag ville överta gammelmormors slagbord. Efter att ha bearbetat traumat när jag som 18-åring kom hem en dag efter skolan och såg styvfar stryka vit färg över den gråblå och underbart patinerade bordsytan, tackade jag ja till erbjudandet. Om jag blir miljonär eller pensionär en vacker dag ska jag bekosta, alternativt ta mig tid att skrapa fram originalkulören igen. Tills dess får det vita färglagret fungera som pansarsköld mot barnbestick och färgpennor.

Hur köksmöblerna ser ut nu får ni se i nästa inlägg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar