“-Hur går det på nya jobbet?”

“-Jo, tack! Det går bra!” Det känns till och med bättre än vad jag hade vågat hoppats på.
Nu har jag kört heltid med min egen firma i lite drygt två månader. När jag valde att säga upp mig för att satsa på att utveckla det egna företagandet tänkte jag att det kommer att dröja lång tid innan jag får erbjudanden om uppdrag och samarbeten. Jag tänkte att det gäller att ligga i själv, ringa runt, söka upp folk och erbjuda mina tjänster. Jobba stenhårt i minst ett år innan erbjudanden börjar ramla in av sig själva.
Det var min första felberäkning – men en positiv sådan! De senaste två månaderna har jag blivit glatt överraskad av vitt skilda förfrågningar som har knackat på dörren. Vissa blir av, vissa leder ingenstans och vissa måste jag tacka nej till av olika anledningar. Men ALLA blir jag jätteglad över och smickrad att få frågan.

Rent fysiskt sitter jag antingen hemma, på ett kontor i stan eller så reser jag till annan ort, mest Stockholm. På kontoret i stan jobbar en handfull andra konsulter. Det är kul att lära känna dem och oerhört berikande att ta del av deras erfarenheter. Ensamheten som många enmansfirmor kan känna kan jag alltså välja bort när jag vill.
Och själva kontoret är helt fantastiskt! Kolla de två översta bilderna. En gammal lägenhet med fyra rum i fil, spegeldörrar, serveringsgång, högt i tak och stora fönster. Det känns väldigt lyxigt att kunna växla arbetsmiljö mellan lantligt lugn och stadspuls.

Så vad sysslar jag med om dagarna? Jo, sammanfattningsvis tre saker:
1. Skrivande. Jag fortsätter att skriva krönikor för Gård & Torp och artiklar om allt möjligt inom kulturhistoria och byggnadsvård.
2. Byggnadsantikvarisk konsult. Jag tar uppdrag som konsult och ger råd om hur man kan restaurera gamla hus. Det röda huset på bilden ovanför är en villa på Lidingö där ägarna ville ha experthjälp inför en ombyggnad.
3. Bokproduktion. När jag jobbade på Länsmuseet Gävleborg gjorde jag en bok tillsammans med journalist Helen Granditsky på Gefle Dagblad. Den hann inte bli klar innan jag slutade, så jag fortsätter som redaktör även nu. Om några veckor går den till tryck!
Mycket roligt som redan har hänt – och mycket att se fram emot!

Nytt nummer av Gård & Torp - ny krönika från Fru Åberg

Nu har Gård & Torp nummer 9 2012 hittat till brevlådan. I den finns min tredje krönika som handlar om att åldras tillsammans med ett hus.

 

Min krönika i Gård & Torp nr 8

... handlar om hur det kan vara för en radhusunge som mig, som har fått ärva en gammal trädgård skapad av en passionerad trädgårdsentusiast; tant Anna Blomkvist. De första åren vi bodde på gården hade jag ett oerhört ängsligt förhållande till vår trädgård av rädsla för att förstöra någonting. Nu har jag blivit lite mer kaxig, men med ett restaureringshungrigt hus och två små frön på ben ligger jag i ständigt underläge i kampen mot kirskålen.



Gård & Torp nr 8, 2012 har precis landat i prenumeranternas brevlådor och kommer att finnas i butik inom kort.

Nu var det slut på reklam : )

Fru Åberg blir Gård & Torps krönikör!

Småbarn och gammalt hus kan vara trixigt.

Ni som har hängt här på bloggen tidigare vet att jag har dykt upp i Gård & Torp lite DÅ och DÅ och DÅ. Nu vill jag berätta att jag kommer att synas i tidningen med mer jämna mellanrum framöver. Jag har nämligen äran att få bli Gård & Torps krönikör!

Under föräldraledigheten hörde redaktionen av sig och undrade om jag ville skriva mer. I lyckoruset över att bli tillfrågad började det ploppa upp berättelser i huvudet om hur det är att leva ett vanligt familjeliv på en gammal gård. Så därför kommer du att kunna läsa om att jag egentligen vill bo i ett museum, om min ängsliga relation till vår trädgård, mina dagdrömmar om ålderdomshem i en hälsingegård och en del andra reflektioner i de närmaste numren. Nummer 7 börjar nå prenumeranternas brevlådor nu och finns i butik när som helst.

Förutom att den här möjligheten gör att jag hoppar högt av glädje så ger den också mig anledning att starta ett eget företag. De två tidigare publicerade artiklarna (GT6-11 samt GT6-12) har jag skrivit inom min tjänst på Länsmuseet Gävleborg. Men nu när jag ska bjuda på mitt privatliv gör jag det från "Firma Fru Åberg Frilans".

Jag kunde ALDRIG tro att jag skulle bli egen företagare. Mina föräldrar har varit tydliga med att visa den negativa sidan mer än den där friheten som alla föreställer sig... Men att vara skribent och fotograf känns ju helt ofarligt. Inga anställda eller varulager som pressar. Dessutom så kommer det ju att vara en bisyssla, så jag blir inte tvungen att sälja för att familjen ska få mat på bordet.

Jag kunde aldrig heller tro att jag kunde vara så modig att jag lyfte luren för drygt ett år sedan och droppade min första artikelidé för redaktionen på Gård & Torp. Men viljan överröstade fegheten, så med bultande hjärta gjorde jag tillslut det. Och nu kommer tusentals att kunna läsa om mitt bultande hjärta för byggnadsvården.

Hoppas ni kommer att gilla det!