Jag har nyligen fått det sorgliga beskedet om att Anna som bodde på gården före oss, har dött. Bara några dagar innan hade hon fyllt 90 år. Vi köpte inte gården direkt av henne, utan en skogsspekulant hann emellan, styckade av skogen från gården och sålde vidare gården till oss. Men två gånger hann vi träffa Anna och det är jag oerhört tacksam över!
Den ena gången var på gårdens 100-årsjubileum som jag och Björn arrangerade 2011. Då hade Anna med sig ett fotoalbum med gamla bilder från trädgården. Vilken lycka! Jag fotograferade av dem i all hast, därav blänket och suddigheten på bilden ovan.
Anna var en riktig trädgårdsmästarinna, självlärd men med oerhörd känsla. Hon byggde varsamt vidare på strukturen som fanns när hon gifte in sig på gården på 1940-talet. Lade till skönhet på bondgården. Planterade träd, buskar, häckar, perenner, anlade gångar, satte kantstenar, sådde gräs, byggde växthus…
Jag ser det som att jag har fått trädgården som gåva från henne. Plantera träd gör man inte bara för sin egen skull! Nu ser jag på varenda planta med vördnad. De som hon valde, det hon tyckte var vackert står fortfarande där och glädjer oss. Att ge bort en trädgård måste vara en av de mest omtänksamma handlingar en människa kan göra!
Tack snälla, snälla Anna för allt grönt liv som du skapade och gav till oss!
Va fantastiskt ändå att ha fått träffa henne, tagit del av bilderna och berättelserna.
SvaraRaderaHur har du gjort för göra bilderna till länkar på sidan i din blogg?
Vill grina av sånt här fint. Oerhört vackert skrivet!
SvaraRaderaSå fint och ödmjukt skrivet, jag är säker på att Anna uppskattade ert möte och att det var just ni som tog över gården.
SvaraRaderaSå sant också det där om att plantera träd...att ge bort en trädgård...du har vackra tankar. Tror Anna ler av lycka!
Kramar
Cia
Surfade mig hit lite av misstag, men du har en superfin blogg här!
SvaraRaderaFortsätt med det fina arbetet!
Tack för det här!
Also visit my web site klimkateriet östrogen