_

fredag 4 januari 2013

Vinst, lust och förluster 2012

Aldrig mer någon hundpromenad.
Såklart att jag ska göra en återblick, så här när ett alldeles nytt år precis har börjat. Under 2012 var det en hel del händelser som påverkade min egen, personliga historia. Först tänkte jag att fjolåret var ett bra år. Ett tecken på att jag är optimistiskt lagt i grunden. När jag sedan började gå igenom månad för månad återuppväcktes några väldigt jobbiga händelser.

De allra jobbigaste har jag inte ens skrivit om här på bloggen och det tänker jag inte göra heller. Förutom en sak: Min älskade hund flyttade till ett nytt hem i början av året. Det har jag inte nämnt tidigare, men det har förstås påverkat mig jättemycket. Sorgen när man märker att det inte fungerar längre. Våndan inför att behöva ta beslutet. Men tack och lov - lättnaden när man inser att det är rätt beslut och att hon hamnade i alldeles rätt hem tillslut.

Aldrig mer någon farfar.

En ännu värre förlust var det när farfar dog i våras. Vi stod varandra nära. Jag saknar honom och anstränger mig för att inte glömma hans hälsingemål och ljudet av hans skrockande skratt.

Inga höns i år heller.
Jag hade hoppats på att kunna skaffa höns under året. Men målningen av husen tog tid från hönshusbygget. I regn, kyla och en jävla massa mygg stod vi där på stegar och i skylift, från våren till frosten kom. Inte en endaste auktion åkte vi på. Och trädgårdsfix blev det inte mycket av. Men fint blev det tillslut!

Många liter rödfärg blev det.
Jag blev oväntat medbjuden till Skottland tillsammans med mamma och hennes vänner. Det var upplyftande! Och jag kom på att resor är något jag faktiskt saknar i livet.

Härliga trädgårdsminnen från Skottland.

På försommaren kom ett mail som fick hjärtat att skutta av lycka. "Vill du skriva mer för oss?" undrade redaktionen på Gård & Torp, efter att jag hade skrivit två artiklar tidigare. Det var som att öppna dammluckor! Sedan dess har krönikor och arktiklar forsat ur mig och jag har ett lager av idéer inför 2013. Jag kunde aldrig föreställa mig att 2012 var året jag skulle bli egen företagare, men så blev det och jag är så stolt över att jag vågade!

En annan kul grej som hände var att jag vann en tävling för bästa film i "Sveriges charmigaste hem". Vinsten trillar in varenda vecka i form av årsprenumerationer på fyra inredningstidningar. Kunde knappt bli bättre eftersom jag använder dem som inspiration (eller anti-inspiration) i mitt eget skrivande och fotograferande.

Dubbel kaninlycka!
Hålet som gröptes ur min själ när min hund flyttade, fylldes (till viss del) i höstas när två kaninflickor flyttade hem till gården. Det är så förunderligt vad ett djur kan göra med mungiporna. De här två sötnosarna får mina att dras uppåt.

I augusti var det dags att lämna över föräldraledigheten till maken och börja jobba igen. Lite skönt var det att få sitta en hel halvtimme och äta i lugn och ro, att få gå på toaletten i fred och att säga en hel mening utan att bli avbruten. Men ååhhh, vilken känsla när man äntligen kommer hem och möts av ett jublande "Maaaaammaa!" från världens finaste 3-åring och ett "Mamamamamama" från världens sötaste 1-åring.

Min familj får mig att orka även i perioder under ett år då det känns tungt.
Övningskörning hösten 2012

3 kommentarer:

  1. Jag tycker om reportage där våra hem inte alltid är idylliska och perfekta. Hemmet är en plats där livet pågår, ibland lyckligt och ibland sorgligt. Dina reportage på bloggen och i Gård & Torp är härligt jordnära och äkta.

    SvaraRadera
  2. Ett härligt men jobbigt år. Dina krönikor är underbara och så träffande så där har G&T verkligen gjort ett kap när de fick dig att börja skriva. Tråkigt med hunden men härligt med kaniner. Jag längtar verkligen tills vi kan skaffa lite mer djur och nu har vi ju gjort de största delarna på huset och gården så nu kanske vi kan börja med lite mindre prioriterade projekt som hönshus och så. Vill så innerligt gärna ha höns i år, har längtat så länge.
    Härligt att vinna prenumeration på 4 tidningar, vilken dröm och grattis.
    //Sophie

    SvaraRadera
  3. Tack snälla ni för era fina kommentarer! Jag blir riktigt rörd av er uppmuntran.

    SvaraRadera