Back in business

"-Men vad är det här för pojkrum?", kanske ni tänker. Pennställ med Spindelmannen, en orange plaststol och en plansch på en byggarbetsplats... Nej, det är inte min 3-åriga sons rum, utan det är mitt kontor på Länsmuseet Gävleborg. Efter tio månaders föräldraledighet är det nu jag som pussar den pyamasklädda familjen hejdå på mornarna och kör in till stan för att bringa inkomst till hushållet.

Det känns bekant men ändå nytt och spännande att vara tillbaka. Gardinen med vinthunden gör mig glad och optimistisk. Modellen i papp föreställer en sommarstuga som pappa och styvmor hyrde under en tid men som nu är rivningshotad. När jag ser pappstugan tänds kämparglöden i mig, för alla gamla hus skull. På den tredje bilden syns en pin från Järnriket Gästrikland, det som illustrerar det spännande. Jag ska nämligen ta över som projektledare för Järnriket. Min kära kollega Joel ska sluta hos oss och nu ska jag jobba med kulturturism för första gången. Det är mycket att sätta sig in i. Jag låter pinen sitta kvar på anslagstavlan ett par veckor till. Sedan vågar jag nog stå för påståendet, så då kan jag sätta den på bröstet.