En av mina absoluta favoritträdgårdar råkar tillhöra mina svärföräldrar. För att komma till gården "Petboberget" ringlar man sig upp längs en smal skogsväg genom en trollsk skog där mossan ligger som en grön heltäckningsmatta. Den här februaridagen då bilderna togs var förstås marken vit av snö. På gårdens baksida kan man sitta i glasverandan och se ut över åkrar, hagar och utströdda gårdar i det uppländska landskapet.
Gården är så väldigt fint anpassad till platsen. Flera små röda timrade hus liksom klättrar försiktigt över berget och bildar spännande vinklar, vrår och passager mellan husen. Här nedan syns ett plank som länkar ihop bostadsdelen med ett uthus. Ett stilleben av vattenkannor får stå ute i väntan på törstig jord.
Det är uppenbart att trädgården får en hel del omtanke även på vintern. Här och där finns grupper med krukor, lådor och tråg fyllda med enris, eller knippen med tall eller gran. Skulptrala fynd från naturen, som stubbar, stenar eller grenar gör arrangemangen spännande. Växternas klätterställningar får stå ute året runt och tillsammans med trädens siluetter ger de en levande struktur, en stomme även när det inte grönskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar