_

fredag 23 mars 2012

Ett trappräcke med två hemligheter

Inspirerad av tema trappräcken i den kreativt uppmuntrande bloggen Veckans Hus vill jag berätta om trappräcket på övervåningen i vårt hus. När vi flyttade in såg det ut som bilden ovan. De täckta sidorna hade strukturtapet precis som väggarna i trapploppet och i hela övre hallen.  
När vi knackade på sidorna lät det ihåligt. Pirriga av nyfikenhet började vi först skala bort tapeten. Under fanns det två murriga 1970-talstapeter på masoniteskiva. En kofot och några minuter senare blottades ett smäckert kryssräcke målat i en ljuvlig turkosgråblå kulör. Tjohoo, vad vi blev glada! Fina bearbetade detaljer och uppenbarligen originalkulören. Det kunde inte bli bättre. Jo, det kunde det faktiskt! När maken bände bort de sista skivorna fick han se ett pappersark inne i hålrummet.
"-Kolla, ett brev!" sa han och sträckte det till mig. Jag började läsa och glömde bort att andas för en stund. 
"Hälsningar till mina efterträdare utav denna gård. Jag vet inte om det blir våra barn eller vem det blir? När jag skriver detta håller jag på att slå på dessa plattor i hallen. Det var i februari månad 23/2 1973. Det var mycket lite snö denna vinter."

Sedan kommer en beskrivning av brevskrivarens barn, vad de heter, vad de har för sysselsättning, var de bor och vilka de har ett förhållande med. Sedan avslutas brevet såhär:

"Så önskar jag och min fru Anna, född Nord i Hade, Guds rika välsignelse. Hälsningar målare C E Blomkvist, Högbo".
Så här några år efter att trappräckets hemligheter uppenbarade sig är räcket ommålat med linoljefärg i exakt samma kulör, eftersom originalfärgen var sliten, fläckig och delvis övermålad. Vi har också varit tvugna att barnsäkra räcket. Hur det skulle göras funderade vi länge över. Plexiglas? Tyg? Träfiberskivor igen? Nej! Valet blev en reversibel träkonstruktion av rundstavar som målades i en ljusgrå nyans.
Uppriktigt sagt förtar slutresultatet det fina originalräcket. Trist men sant. Vi längtar till den dag barnen kan göra en egen riskanalys (vad som kan hända om man kryper under kryssen och inte stannar...). Den dagen ska vi montera bort barnsäkringen och låta räcket smycka trappan så som det var tänkt när huset byggdes 1911. 

12 kommentarer:

  1. Vilken härlig berättelse om huset innan ni kom dit! Verkligen fint! Jag tycker nog att räcket blev väldigt vackart med tanke på barnsäkerhet (och andra bestämmelse som finns numer?) och det ser fint ut nu också. Sån skillnad från det kompakta räcket när ni köpte huset! Bra jobbat!
    Leena

    SvaraRadera
  2. Vilken fin berättelse! Uppiggande! Man kanske borde stoppa in en lapp själv någonstans...

    SvaraRadera
  3. Hej Erika!
    Vilken spännande berättelse. Tänk att hitta ett brev så där... så häftigt!
    Konstigt att de gömde det vackra orginalräcket, men kanske var det p.g.a. småbarn i huset den gången också...
    Ha en bra helg!

    SvaraRadera
  4. Hej och välkommen in till Veckans hus ! Vilken underbar historia, så rätt för Veckans hus. Trappräcket var ju så vackert både i färg och form. Vad ljust det blev i trappan också. Hoppas att ni snart kan ta bort barnsäkringen.
    Ser också en fint ådrad dörr bakom dig. Det huset verkar vara en riktig pärla.

    SvaraRadera
  5. Vilken tur att just ni flyttade in i huset och tog fram det fina gamla räcket. Suck, hur tänkte dom på 70-talet? Så otroligt fult!!!

    SvaraRadera
  6. Oj, vilken härlig berättelse, både charmig och personlig! Tänk att du hittade in till veckans hus just när du hade ett så bra inlägg.

    Efter att ha rivit bort masonit från spegeldörrar och pärlspontväggar förstår jag precis känslan ni hade när räcket blottlades - men att finna ett brev dessutom!

    SvaraRadera
  7. Smaken förändras, sannerligen! Anki frågar sig om skivorna sattes upp p.g.a småbarn i huset på 70-talet. Så var inte fallet. Barnen var vuxna och utflugna.

    Svaret på frågan om varför plattorna sattes upp finns faktiskt skrivet på en dörr nere i farstun. Återkommer i ett inlägg om det!

    SvaraRadera
  8. Sån ljuvlig berättelse till dina fina bilder!

    SvaraRadera
  9. Hej
    Jag är barnbarn till Anna och C. E Blomqvist och har tillbringat mycket tid uppe hos dem.
    Farsturummet som ni nu gjort till väldigt fint badrum användes av farmor och farfar som sovrum. Och de enda badrum som fanns tidigare, fanns på övervåningen och jag har svaga minnen av att man höll på o greja med det då jag var 5-6år eller nått.

    Jag vet att detta kanske är en klurig fråga men jag undrar om de finns någon chans att jag skulle kunna få en kopia på brevet från farfar som ni hittade i trappräcket?

    Med vänliga Katarina Blomqvist (ewa.katarina.blomqvist@hotmail.com

    SvaraRadera
  10. Hej Erika
    Jag heter Katarina Blomqvist och är barnbarn till Anna och C.E Blomqvist.
    Har suttit och tittat på dina fina bilder och mints min barndom.

    Nu undrar jag om de finns någon möjlighet till att kunna på en kopia på farfars brev. Vore roligt att ha ett sådant minne av honom.

    Mvh Katarina Blomqvist (ewa.katarina.blomqvist@hotmail.com)

    SvaraRadera
  11. Nämen! Vilken oväntad hälsning, Katarina! Vilken överaskning. Nu har jag ju 100 frågor till dig. Givetvis scannar jag in brevet och skickar till dig.

    SvaraRadera
  12. Hehe helt okej med 100 frågor, får se om jag kan svara på dem :D

    Jag blev lite nyfiken på o se Högbo och googlade på det och då hittade jag hit :)

    mvh Katarina

    SvaraRadera