Ingen rök, ingen eld

Det kanske är fler än jag som tycker att det är bra mysigt att tända ljus på farsukvisten så här till advent. Och kanske är det fler än jag som har umgåtts med katastroftanken på att man skulle glömma bort de levande ljusen... Den gamla lyktan på bilden ovan blir het som en stekpanna med stearinljus i, som den från början var avsedd för. Därför har jag ställt ett batteridrivet ljus inne i lyktan.

Det finns en del olika modeller i den välsorterade elhandeln. Den här varianten med flammande låga tyckte jag var ganska verklighetstrogen. En ännu mer realistisk effekt blir det om man ställer det lilla batteriljuset i ett använt blockljus.

Ha en trevlig söndag!

Farstukammaren blir badrum (Del 3)

Sydöstra hörnet före förvandlingen.

Sydöstra hörnet efter förvandlingen.

Farstukammaren är det enda rum som vi har skalat av ner till timmerväggarna, eftersom det skulle fuktsäkras efter branschens alla regler. När den gröna plastmattan, de rosa tapeterna och takets träfiberskivor togs bort väntade en rad överraskningar. Ett genuint plankgolv, en barnkammartapet från 1940-talet och spår av en kamin som stått i hörnet där badkaret numera är placerat.  Vi såg också att enstaka stockar var lerklinade och kunde dra slutsatsen att husets stomme, som vi vet är hitflyttad, är ett ihop-plock från minst två byggnader.

Bakom väggarnas träfiberskivor fanns en barnkammartapet från 1940-talet.

Nordöstra hörnet under restaureringen.

Nordöstra hörnet efter restaureringen.

Under takets träfiberskivor fanns omålad pärlspont. Den var i fint skick, så den målade vi bara med matt vit linoljefärg. Till vår stora lycka fanns några meter profilerad taklist sparat ute på höskullen och det räckte precis till rummet. Våtrumsskivor användes både bakom kaklet i badkarshörnan och bakom pärlsponten. Vi valde en variant med slät och fin struktur för att skivorna skulle kunna vara synliga ovanför pärlsponten. Efter att skarvarna spacklats och skivorna målats med matt linoljefärg ser väggarna faktiskt ut att vara putsade.

Foto genom dörröppningen. Plankgolvet avlägsnades försiktigt och sågspånsisoleringen skottades bort.

Foto genom dörröppningen. Bara timmerväggarna och golvbjälkarna är kvar. Fri sikt ner till krypgrundens fönster.

Golvbjälklaget förstärktes för att klara tyngden från det vattenburna golvvärmesystemet och de tunga, tjocka klinkerplattorna.

Plankgolvet togs bort och lades undan eftersom vi ville ha klinkers med golvvärme. Jakten på klinker skulle bli ett flerårigt projekt. I ladugården låg flera kvadratmeter oanvänt Höganäs-klinker med tillhörande socklar som vi absolut ville lägga in. Problemet var bara att det fattades några kvadratmeter och att produktionen har flyttat utomlands med mindre och tunnare plattor till följd... Efter att bevakat annonser under en lång tid hade vi äntligen fått ihop tillräckligt. Den gula bården var oplanerad men blev ett lyckat resultat av man-tager-vad-man-får-tag-på-principen.

Foto genom dörröppningen under restaureringen. Tommy Kahlin från Kahlins sten och kakel tillhör en av få plattsättare som kan den traditionella metoden att sätta klinker i bruk. Det gjordes dock inte i vårt hus eftersom det bygger mycket på höjden.

Foto genom dörröppningen efter restaureringen.

Farstukammaren blir badrum (Del 2)

Det traditionella namnet ”farstukammare” kommer av läget som syns på planlösningen; kammaren direkt intill farstun.

Innan vi bestämde oss för var i huset det nya badrummet skulle placeras tog vi råd av olika hantverkare för att få synpunkter på vvs och konstruktion. Farstukammarens läge blev segrande, här fanns plats för både golvvärme, nytt avlopp och vattenledningar.

Wc, handfat, badkar, tvättmaskin, torktumlare och en massa förvaring inplanerat på 10 kvm

 För att få lite input när det var dags att göra badrummets planlösning samlade vi in förslag från halva släkten. Nu råkade vi välja vårt eget förslag tillslut, men det var bra att tänka igenom olika alternativ innan vi bestämde oss.

Hemma hos en gammelmormor

Det här är min mormor, mina barns gammelmormor. Vi är ganska olika hon och jag. Inte konstigt när den ena föddes på 1930-talet och den andra är 70-talist. Man får ju olika stil och intressen.

Den ena bär yllekappa medan den andra har skinnjacka. Den ena går helst omkring i tofflor från Birkensock medan den andra går hemma i högklackat. Den ena kopplar av med kaffetermos vid älven medan den andra tar ett glas champange i sitt hemma-spa. Den enas nöje är att pyssla med perennerna i trädgården medan den andra roar sig på kryssningar med tjejgänget.

Har du gissat på vem som är vem? "Den ena" är jag och "den andra" är hon.

Vill du titta in hemma hos mormor och i hennes fina butik kan du klicka HÄR för att komma till dagens reportage i Gefle Dagblad.

PS. Fotografiet är taget hemma hos oss. Tapeten sitter i salen. DS.

Farstukammaren blir badrum... (Del 1)

...som blev förlossningssal med anledning av vår dotters dramatiska födelse för drygt en månad sedan. Nu är rummets förvandling till badrum klar och det gamla sunkiga på övervåningen har duschförbud.

Bild 1: I spegeln från Svenskt Tenn syns den högspolande wc:n. De ockrafärgade lampetterna är fyndade på Tradera. Bild 2: Kommoden har försetts med ett handfat från IKEA. Bild 3: På glashyllan står en tvålkopp från Ulrika Olsson Keramik. Bild 4. Duschar gör man i badkaret. Blandare från Nacka Byggnadsvård.

Att bygga eller renovera badrum i gamla hus är kanske den allra svåraste utmaningen för oss hängivna byggnadsvårdare. Det var inte förrän på 1940-50-talet de flesta hushåll hade övergivit utedasset för en vattenklosett inomhus, så det finns inte så lång tradition att hitta inspiration från. Dagens trend med kakel i maxiformat, jacuzzi och tvillingdusch (för er som inte sett fenomenet innebär det två duschar bredvid varandra) faller varken oss eller vårt hundraåriga hus i smaken. I stället har vi använt återbrukade och traditionella material och strävat efter en prestigelös stil. Förhoppningsvis är det hållbart både fukttekniskt och designmässigt en lång tid framöver.

Spegling

        

            

Lite drygt en månad har gått med Eleonora utanför magen i stället för inuti. Vi har delat med oss av vår glädje över henne sedan länge. Nu har hon börjat spegla sig i den.

Farväl far

Resväskorna är packade. Med sorgsna miner kramar de varandra farväl. Det är 1940-tal, kanske ska far ut i krig. Men har de inte lite väl stora huvuden, knubbiga ben och barnsliga ansikten?

Jo, vänder man på tallriken ser man att serien från Gefle porslin kallas "Lek". När barnet lydigt har ätit upp sin soppa från den djupa tallriken framträder motivet och han eller hon kan låta sig inspireras av den sentimentala leken. Eller - hur var det tänkt?

Förhoppningsvis serveras efterrätten på den flata tallriken med det mer muntra motivet, så att måltiden får ett lyckligt slut.

De båda tallrikarna hittade jag i går när jag gick igenom kartonger med porslin som lämnats kvar av de förra ägarna. Lycka!

Utflykt till Engelska parken

Jag tog med mig barnen, hunden och matsäck med varm choklad och for i väg till Söderfors. Där finns en engelsk park från slutet av 1700-talet med ett grekiskt tempel, slingrande gångar och vackra broar över Dalälvens kanaler. Tar man sig tid kan man också upptäcka monument, minnesstenar och en stengrotta. Här växer gamla ekar, lönn, hassel, björk och lärk. Nu när träden har släppt löven är det som att gå omkring i en skulpturpark.

Fredagsfint

Äntligen älven

Så äntligen så här tre veckor efter förlossningen hade jag återhämtat mig tillräckligt för att gå de sex hundra meterna ner till älven. Det är inte bara min dotter som ser på världen med nya ögon - jag kände mig född på nytt. Aldrig har väl skogen doftat godare, skuggspelen varit vackrare och aldrig har väl älven varit blankare.