När vi hade flyttat in i huset började vi nyfiket kika under plastmattorna och bakom masoniteskivorna. Det var ett väldigt roligt detektivarbete som gav många pusselbitar i husets historia. Vissa kloka människor ger rådet att man inte ska börja riva och slita överallt samtidigt men vi ville få en helhetsbild av vad som fanns under de sentida ytskikten för att få vägledning hur vi skulle restaurera.
Kökets tak var klätt med mjuka träfiberskivor, variant Tretex. De ville vi inte ha kvar så vi började ta bort dem. Under var taket pappspänt men eftersom pappen var perforerad av spikhål rev vi ner den också. Då uppenbarade sig ett handhyvlat brädtak, målat i en behagligt blågrå kulör. När vi fortsatte riva upptäckte vi att taket var ett hopplock av vita bräder med rester av limfärg och obehandlade plank. Vid ändarna längs rummets ena sida fanns stora siffror skrivna på takbräderna; 1, 2, 3, 4, 5 o.s.v. Vi fick bekräftat det som en granne berättat, att huset var nedplockat och flyttat av Catharina och Carl-Fredrik från en annan by i socknen. Undrar hur det såg ut då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar